Hawai’i – vad man annars kan göra på Maui

Hyra en bil (och få uppgradering) och köra den kringliga Vägen till Hana.

Stanna till när det passar, gå ett par turer i regnskogen, posa framför ett random vattenfall och gå genom bambuskogen till Waimoko Falls (inte vattenfallet på bilden alltså).

Ta bilder på några andra random vattenfall.

Stanna till på Wai’anapanapa State Park (tack Christina för tipset!). Bada på stranden med svart sand..

Åka helikopter över Maui för att fira att man fått jobb.

Fira lite till med en överraskelsepicknick och champange i plastglas (har jag inte världens bästa man?).

Sist men absolut inte minst – ligga på stranden och lapa kokosvatten från en färsk kokosnöt. Dom flesta stränder är så klart sandstränder men här har vi blivit less på sanden och spanar in vindsurfarna vid Ho’okipa Beach.

Ja, det var lite om våra resterande dagar på Maui.
Ön är betydligt lugnare än O’ahu och mer ”semesterlik”.
Vi åker nog tillbaka en dag…

Until then – tack Maui och tack Hawai’i för fanastiska dagar!



Hawai’i – Scuba Diving på Maui

Jag älskar att dyka. Samtidigt hatar jag det. Samma panikångest varje gång. Hyperventilering. Och det enda jag klarar att tänka på är att komma upp till ytan. Nu! Men efter att panikfasen gått över (efter typ 20 min) älskar jag att dyka. Att se utforska världen under vattnet är ju bara helt fantastiskt.

Vi gjorde två dyk. Först ett vid Molokini Crater, ca 5 km utanför Makena Beach (fast vi tog båten ifrån Ma’alaea Harbor). Som djupast ca 30 m. Många tropiska fiskar, sköldpaddor (jag ÄLSKAR sköldpaddor) och koraller. För er som inte dyker – det går lika bra att snorkla! Andra dyket gjorde vi vid Turtle Town (även kallad Five Caves eller Five Graves). Här var det betydligt grundare (vi dök ned till ca 15 m) med häftiga lavaformationer och reefs. Sköldpaddorna älskade det här området och vi hade många som simmade runt oss. Hawaii’s gröna havssköldpaddor är fridlysta och man kunde få en böter på $10 000 om man störde dom (så på den översta bilden jagar jag alltså inte sköldpaddan).

Vi snorklade också en del dom andra dagarna men då hade vi ingen kamera. Men här kommer en liten film från vårt lilla dykäventyr:



Hawai’i – Haleakala

Haleakala – eller the House of the Sun – bara så obeskrivligt vackert och breathtaking. Jag vet att jag sa att vi inte tagit så många bilder men efter att ha klivit upp kl 03:30 för att köra en slingrig väg i mörkret för att se på soluppgången från 3000 moh måste man ju bara gå lös med kameran. Det var kallt och vi hade inga varma kläder med oss, därav handdukarna.

Jag låter bilderna tala för sig själv. Här är mitt bildregn:


LYCKA! ♥



Hawai’i – O’ahu

Även om just anniversary-dagen känns privat betyder det inte att ni kommer att slippa undan Hawai’i bilder. Den här semestern tog vi dock inte så många bilder som vanligt utan valde ofta att lämna kameran hemma (i bilen) och bara njuta av solen, stranden, värmen, utsikten och varandra. Hawai’i är så klart fantastiskt vackert men för oss handlar det mer om känslor och bara vara. Hjärtat och själen är fylld av kärlek och många vackra minnen.

Men hur som helst, några bilder tog vi allt. Första dagarna spenderade vi på O’ahu som är ön där Honolulu ligger. Det är också ön som vi var på förra året, men då hann vi nästan inte med någonting förrutom att gifta oss och gå upp på Diamond Head. Den här gången bestämde vi oss för att gör allt annat vi hade planerat att hinna med. Vi körde längst västkusten (ganska öde), östkusten (väldigt vackert) och upp till North Shore (väldigt relax). Det enda vi bortprioriterade var Pearl Harbor.

Kombinationen jetlag (om än bara 3 timmar) och två rastlösa själar resulterade naturligtvis i att vi vaknade kl 05-06 de första dagarna (men ärligt talat, det senaste vi klev upp någon dag på hela semestern var kl 7:15. Pensionärsvarning?). Första dagen vaknade vi alltså kl 05 och undrade vad vi skulle hitta på. Vi bestämde oss för att åka och snorkla i Hanauma Bay som är en vulkankrater under vattnet. Vi hade hört att det kunde bli fullpackat av folk men vi var i princip först av alla och hade reefen nästan för oss själva. När det började fyllas upp var vi less och hungriga och körde vidare.

På väg upp längst östkusten stannade vi till och spanade in Manana Island (den ni ser bakom våra huvuden). Där träffade vi några O’ahu-bor som rekommendera oss att gå upp till Makapu’u Lighthouse. När det gäller hiker är vi ju inte särskilt svårövertalade och en liten gåtur upp resulterade i vacker utsikt över fjäl, stränder och hav (men lata fotografer).

Sista dagen på O’ahu innan vi reste vidare till Maui bestämde vi oss för att utforska regnskogen. Förra året satt vi över en timme och väntade på en buss som aldrig kom för att göra just denna hike. I år hade vi bil och susade upp til Manoa Falls tidigt på morgonen. En 1-mile hike i fantastisk mystisk natur. Det gör gott för själen! Det regnade lite precis när vi började gå (därav Es gula poncho) men slutade när vi kom in i skogen. Väldigt lite vatten i vattenfallet men helt klart värt turen bara för att få uppleva naturen. Det luktade gott, var tyst och vackert. Kan man be om mer?

Det var lite om våra dagar på O’ahu. Om ni är nyfikna på mer bilder från bla North Shore tycker jag ni ska titta in på Christinas blogg. Hon är en långt mycket ivrigare (och duktigare) fotograf än oss två. Leta i hennes arkiv!

Avslutar med en kärestebild från skruttig mobilkamera. Kanske inte världens bästa – men den gör mig lycklig! ♥

 



First anniversary ♥

Obeskrivligt fantastiskt att vara tillbaka på platsen vi sa ja till varandra.
Det kändes som det var igår men tänk, ett helt år har gått!

Fem-rätters middag på samma restaurang.
Om möjligt ett ännu bättre bord än sist.
Om möjligt ännu godare mat än sist.
Om möjligt ännu mättare än sist.
Om möjligt ännu mer förälskad än sist.

Vårt första anniversary känns nästan lika privat som vårt bröllop.
Så jag ger er några bilder och gömmer resten in i den mentala minnesboken.



Drömjobbet part III – It’s mine!

Ja, det är sant. Drömjobbet är mitt. På riktigt! Jag fick beskedet medans vi var på Hawaii men det är så stort och overkligt att jag nästan inte kan andas. Jag har lyssnat på meddelandet på telefonsvararen om och om igen, nypit mig i armen för att verkligen checka att jag är vaken och hör rätt. I am interested in hiring you. I’m offering you a position. Och det är verkligt. Jag drömmer inte. Jobbet är verkligen mitt!

Jag vet inte vad som charmerade dom mest och just nu bryr jag mig inte riktigt. Det viktiga är att jag faktiskt klarat att bryta igenom det hopplösa amerikanska systemet. Jag har de senaste månaderna sökt på över 100 jobb. På sjukhus, kliniker och sjukhem. På vårdavdelningar, akutmottagningar, postoperativa och intensivavdelningar. I och utanför SF Bay Area. Jag har haft kontakt med ett 20-tal recruiters som antingen direkt nekat mig hjälp på grund av brist på amerikansk erfarenhet eller sagt att jag nog aldrig kommer att få ett sjukhusjobb utan måste sikta in mig på att jobba på en klinik i alla fall de första åren. Ingen erfarenhet – inget jobb. Jag har pratat med åtaliga amerikanska sjuksköterskor som sökt jobb i både två och fem år utan att ens fått komma på en ynka intervju. De har sagt åt mig att jag valt fel delstad, fel stad och fel tidspunkt Här finns inga jobb. Inga kontakter – inget jobb.

Ändå sitter jag här – efter knappt 3 månaders aktivt jobbsökande – med ett jobb – på en intensivavdelning – på ett sjukhus – i San Francisco! Utan recruiters, utan kontakter. Bara genom att vara mig själv. Idag är jag stolt av mig själv!

Never ever give up!

Min kära man överraskade mig med en helikoptertur för att fira att jag fått jobb. Jag trodde han skulle surfa och jag skulle jogga på stranden. Istället drack vi champange och njöt utsikten över fantastiska Maui :)



3 månader som fru!

3 månader som gift. Känns som en evighet sedan vi stod där på stranden. Jag blir fortfarande lite förvånad när folk säger congratulations (till vaddå?!). Men så kommer jag ihåg att det faktiskt inte är så länge sedan vi sa ja till varandra. Jag börjar bli van att prata om my husband men det pirrar lite extra i magen när E presenterar mig som his wife. Här i USA frågar många hur länge vi har varit gift och när vi säger tre månader blir dom alldeles till sig. Men när vi sen säger att vi varit ett par i över sju år så lugnar dom tack och lov ned sig.

Åh, vad jag längtar tillbaka till Hawaii ♥