Då var andra yogaveckan avklarad. Tiden går fort! Denna vecka har jag fokuserat på andningen – dvs ”ujjay”. Att göra den rätt, djup och rytmiskt och att få mina rörelser att synkronisera med andningsmönstret. Det är inte bara bara att andas rätt speciellt inte när man börjar bli lite sliten men det går bättre och bättre.

Ujjay innebär en andnings som hörs nästan som en viskning eller som en djup sömn. Detta ska göra det lättare att koncentrera sig på andningen och koordinera sina rörelser till in- och utandning. Man andas in och ut genom nästan med naveln indragen både på inandning och utandning för att liksom samla energien inom sig.

Min kropp är morgonstel men inte lika stel som tidigare och det går fortare att mjuka upp den. Det värker inte längre i mina muskler. Framsteg!

Fjorton pass avklarade. 28 to go.

Första yogaveckan är slut. Efter att min kropp hade hämtat sig från chocken av att återigen måsta böja, töja, lyfta, sträcka och stå, verkade det som att den på torsdag insåg att det faktiskt var bättre att samarbeta än att streta emot. Så på fredag och lördag hade jag och min kropp några harmoniska yogapass där vi tillsammans åstadkom mer än vad vi gjort tidigare. Men så på lördag bestämde jag mig för att överraska min kropp med en squashtimme vilket resulterade i att kroppen idag, söndag, inte alls hade lust att vara med på noterna. Men efter 3o minuter besegrade jag min kropp – den är nu utsliten…

Det ska då sägas att det inte krävs stora framsteg för att jag ska hoppa högt av yoga-lycka. Med ett utgångspunkt stelare än plankan har veckans triumf bestått i att faktiskt klara att nudda golvet med händerna med straka ben. Det definerar väl kanske också min yoga-nivå just nu. Men vi står på – jag och min kropp. Och vi ska hålla er uppdaterade genom kommande veckor.

Sju pass avklarade. 35 to go.