Första veganveckan har gått. Jag mår bra! Både fysiskt och psykiskt. Om inte annat lättar det lite på mitt eget samvete. Jag har ingen naiv tro om att mina ynka två veckor som vegan ska rädda världen och miljön. Däremot tror jag att om var och en bara tar ett pyttelitet ansvar över att minska på sin egen köttkonsumption skulle världen och miljön se något annolunda ut.

När jag var 15 år blev jag s.k. fejkvegetarian. Eller lakto-ovo-pesco-vegetarian om man vill säga det på ett lite finare vis. Dvs, jag slutade äta kött men fortsatte äta både fisk, skaldjur, ägg och mjölkprodukter. Om jag hade fått välja själv hade jag nog blivit helvegetarian men i och med att jag då vägde 47 kg och var mager som en sticka satte mina föräldrar stopp för det (1. ja, jag lyssnade så pass på mina föräldrar även under min värsta tonårsrevolttid. 2. Lika bra var nog det). Anledningen till att jag ville sluta äta kött var att jag börjat engagera mig i Djurens Rätt och såg och läste alla hemska bilder, filmer, broschyrer och böcker om hur djur till slakt behandlades. Dessutom bodde jag ju i Umeå…

När jag sedan 21 år gammal flyttade till Nord Norge började jag sakta men säkert att lägga till kyckling i mitt kosthold. Mest pga lathet. I Nord Norge, och Norge generellt, fanns det lite och näst intill inget substitut för kött (dvs, inga soya- eller qournprodukter) och i ett hektiskt liv som nyutbildad sjuksköterska som jobbade bokstavligt talat dag och natt samtidigt som jag försökte hålla liv i mitt nya sociala liv fanns det varken tid eller ork att laga allt ifrån scratch. Och mina kilon rasade än en gång under 50-strecket… Jag var helt enkelt tvungen att prioritera vart jag ville lägga min energi.

Efter det har allt bara gått sin gilla gång. Snart 15 år (!!) utan rött kött men ett ökat intag av framför allt kyckling, tonfisk och ägg. Mitt samvete har tyngts pga att jag bor i San Francisco där allt av vegan/vegetarianmöjligheter finns. Jag har haft massor av tid till att laga mat, göra research och experimentera men ändå har jag bara fortsatt att högkonsumerat det enkla. Men nu är jag igång! Jag kommer förmodligen att fortsätta äta både fisk och kyckling men förhoppningsvis mer sällan och i mindre portioner. Jag har lust att göra det, inte bara för min egen kropp och hälsa, utan också för jorden vi lever på. Om ni vill läsa lite om miljöskäl till att vara vegan kan ni bland annat läsa här.

Okej, nog pratat om det, och tillbaka till min första vecka i Vegan Challenge. Jag trodde egentligen det skulle vara ganska lätt för mig i och med att jag hur som helst inte åt rött kött eller frossade i mjölkprodukter. Vad jag hade glömt var mitt beroende av ägg, fetaost, creme fraishe och ost. Första dagarna var livet frid och fröjd. Jag var inspirerad och lagade ny mat varje dag. Men så kom jag till dag 4 och jag började sakna ALLT. Jag ville ha ägg, kaviar, sushi, fetaost, mjölk osv osv. (men lustigt nog fick jag aldrig lust på kyckling eller tonfisk). Jag kurerade det med kopiösa mängder frukt och nötter och värsta cravingen har nu gett sig (jag kan fortfarande känna lukten av stekt ägg i korridorerna).

Vad jag har ätit:

Quinoa, amaranth, färska grönsaker (mestadels broccoli, morötter, sparris m.m.), sallader, MASSOR av frukt, bär och nötter, smoothies med hemp protein m.m.

Vad jag har saknat mest:

Ägg, ägg, ägg. Ägg i alla former. Och så ost

Vad jag har fuskat med:

Proteinpulvret som kan innehålla spår av mjölk, mandlar med mörk choklad som kan innehålla spår av mjölk samt hamburgerbrödet på Cheesecake factory som jag inte vet om det innehöll någon mjölkprodukt.

Inte så dåligt väl?