Har jag sagt att jag lider av telefonfobi? Ja, inte när det gäller att prata med mamma och pappa eller en nära vän. Inte heller i rollen som sjuksköterska. Men att ringa någon jag inte känner, tex myndigheter eller blivande arbetsgivare, tycker jag är fruktansvärt obehagligt. Speciellt på ett språk som jag bara hanterar sådär. Jag kommer ihåg att det var likadant i början när jag bodde i Norge. Jag använder mig mycket hellre av mail eller mötas öga mot öga. Jag tror det kanske beror på att jag hör lite dåligt, och när jag dessutom inte helt förstår vad som säger blir det extra jobbigt. Men om jag kan se deras ansiktsuttryck och kroppspråk kännas allt mycket lättare.
Men här sitter jag med handsfree’en i högsta hugg och trotsar min telefonfobi genom att försöka ringa på olika volontärjobb. Tyvärr möts jag bara av irriterande telefonsvarare eller upptagetton. Men jag ger inte upp! Vem kunde förresten tro att det skulle vara så svårt att få sig ett volontärjobb inom hälsosektorn? Jag måste nog byta karriär..
Vi hörs!
Puss o kram/M
[...]
[...] Jag kommer i februari att jobba med marknadsföring/försäljning av en teknisk kurs (ja, så jag byter alltså inte bara roll utan också arbetsfält). Han jag jobbar för har själv inte tid eller möjlighet att marknadsföra sin kurs och även om jag inte har några salgskunskaper eller erfarenheter inom området tänker jag att det inte kan gå värre än det redan är. Jag får provision per student jag klarar att rekrytera, men ser det mest som en möjlighet att öva att prata engelska och bota min telefonfobi. [...]