Ibland blir jag ledsen, arg, svartsjuk, besviken helt utan grund. Eller en liten grund är det ju men min reaktion är långt större än vad den ”borde” vara. Det kan vara en liten sak som blir väldigt väldigt stor. Och inte kan jag förklara det heller – eller sätta ord på det som lägger sig som en stor klump i magen – det som får mig att vilja skrika – det som får mig att se svart. Otroligt frustrerande! Inte minst för den stackaren som blir mål för min ilska. I mitt huvud förstår jag att jag är barnslig och oresonlig men mina känslor finns där i alla fall. Och så blir jag ofta mer sur och frustrerad över att inte bli förstådd (inklusive av mig själv). Något jag borde ta tag i kanske?