Ut i det fina vädret men efter bara nån kilometer fick jag kramp i den vänstra vaden. Au au au!
Blev några stappliga 5 km med MÅNGA gå- och strechpauser.
Jag har fortfarande ont och det känns som om muskeln har låst sig mitt på vaden.
Hoppas det går över till på söndag för då ska vi ut på fjälltur.
Mot denna stenklump (och med denna utsikt) gjorde jag armhävningar och dips.
Och på denna gräsplätten gjorde jag situps och dagens dos av plankan 1 min x3.
20 grader ute och bara ett litet spår av förkylningen kvar.
No more excuses – ut o spring!
Jag har fortfarande några kilometer kvar för att hålla snittet på 1 mil/v.
Hur går det för er andra?
Snö och skidor i all ära – men idag är jag tacksam över att kunna
springa i sol och på barmark. Jag känner med dig Gabriella!
HAPPY FRIDAY!
Vi har en klättrevägg i vårt hus. Efter 8 månader i huset klarade vi äntligen att komma oss på en safety kurs så att vi faktiskt får lov att använda den. And it’s good to be back on the wall! Nu behöver vi bara ta hissen ned (ja, vi tar hissen – vi är ju i amerika) för att klättra. Hurra!
Efter 8 månader i Kalifornien tyckte jag det var på tiden att byta ut Måløykorna (unnskyld kjære svigermor!) och istället hitta en lite mer passande header. Och även om bilden är tagen i LA så får den duga, eller vad tycker ni?
Precis hemkommen från första Health work communication lektionen. Egentligen alldeles för basic nivå för mina behov men tänker ge den en chans i alla fall. Eftersom jag tar det på non-creditnivå behöver jag inte bekymra mig över att ”klara” den eller inte och kan hoppa av när jag vill. Jag ser det som en möjlighet att komma ut och träffa lite mer folk (mest kineser) fram tills jag hittar något bättre att fördriva tiden med. Det är en intressant blanding av åldrar, professioner och erfarenheter i klassen så det är lite kul att träffas och prata (även om de flesta inte förstår ett ord av vad jag säger). Mitt perspektiv på att vara dålig på engelska har ändrats dramatiskt när jag inser hur dålig man faktiskt kan vara (jag försöker inte skryta på mig att vara duktig utan tycker snarare synd om alla dessa kineser som ska lära sig engelska!!).
Jag har i alla fall fått lära mig hur mitt namn skrivs på kinesisk:
♦
Mitt största fokus för våren blir nog dock att komma på benen med spanskan igen och så småningom förhoppningsvis börja söka jobb(!). Här i San Francisco (och säkert Kalifornien generellt) är det ett STORT plus att kunna spanska. Det finns många immigranter från Mexico och många av de som hamnar på sjukhus kan lite eller ingen engelska.
Okej, nog pratat för ikväll. Nu blir det vegetarisk squashspaghetti bolognese och spansk grammatik.
Vi hörs!
I sistone har jag funderat mycket över vad som jag tycker är viktigt i mitt liv och vad jag gör med min tid. Som hemmafru har man ju många timmar till att bara sitta och fundera och ibland kan jag förundras över hur tiden bara försvinner utan att jag egentligen får gjort någonting. Det var annars förr när jag hade fullt upp hela tiden – då fick jag gjort massor på ingen tid.
Man kan också säga vad man vill om den amerikanska mentaliteten men jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket dom hinner skvisa in på dygnets 24 timmar. Många har inte bara ett utan flera jobb. I tillägg till det tar dom gärna någon kvällskurs för personlig utveckling samt jobbar frivilligt på ett eller ett par olika ställen. Så kommer familjen, kyrka och samhällets alla krav. Jag önskar mig inte ett ”amerikanskt liv” där karriärsstressen prioriteras före tid till vänner och familj men däremot imponeras jag över deras vilja att komma framåt och uppåt (inte alla så klart – men många här i Sillicon Valley/SF).
Så jag tar det till mig, värderar och omvärderar min tidsanvändning.
Första spanskalektionen avklarad och jag bubblar av inspiration! Jag har glömt hur roligt jag egentligen tycker det är med språk och jag känner att min länge bortglömda spanska ligger långt där bak och bara väntar på att plockas fram. Nu ska jag jobba med att få ett större ordförråd än vad jag hade förrut. Jag läste spanska både på högstadiet och gymnasiet (totalt 6 år) men kunde efter alla de åren knappt föra en konversation (alltför mycket fokus på grammatik!). Än idag kan jag böja både -ar, -er och -ir verb men annars bara säga vad jag heter och hur gammal jag är (och beställa en öl och be om räkningen). Men jag har hopp och tror på att en del (mycket) ska komma tillbaka om bara jag övar övar övar.
Läraren var inspirerande och i början av lektion pratade han bara spanska. Jag blev förvånad över hur mycket jag ändå förstod. Men sen när vi skulle börja prata själv var det ingenting som kom ut. Hjärnan blev helt blank och orden satte sig fast på tungan. Dom andra i gruppen har redan gått några veckor men jag hoppas att jag med mina 6 år i ryggsäcken fort ska komma ikapp dom.
Nog prat om spanska! Nu är det natta här!
Buenas noches.
Note till mig själv: Kurera inte förkylning med joggingtur!
Det som gick så bra igår, får jag betala för idag. Som sjuksköterska borde jag ha vetat bättre…
Men idag tar jag träningsfri – ligger i soffan efter 4 timmar på Stanford i en huvudvärks- och snordimma.
Övar på spanska vocabulary game för att förbereda mig till kvällens spanskatimme.
Lunes, Martes, Miércoles, Jueves, Viernes, Sábado, Domingo…
Tänk att man glömmer så fort.
Frisk luft kurerar allt! Jag var i valet och kvalet om jag verkligen skulle träna idag. Dividerade med mig om jag skulle träna styrka, springa eller träna yoga – eller helt enkelt tycka synd om mig själv och kura ihop i soffan. Det landade till slut på att springa en lätt joggingtur och efter någon kilometer kände jag att kroppen svarade och faktiskt uppskattade att komma ut i den härliga SF-luften.
Och annars så överdoserar jag C-vitamin, käkar vitlök och dricker te. Någon som har någon annan supereffektiv husmorskur?
För att konkludera – jag tycker fruktansvärt synd om mig själv men kan väl helt enkelt inte skryta på mig någon att vara supersjuk. Jag snufsar lite men klarar uppenbart att springa 6 km utan större problem. En spark i baken är vad jag behöver!
Nu ska vi ta natt här borta. Imorgon står Stanford på schemat och sedan min första spanskalektion (!) på mer än 10 år! Wish me luck.
God natt! ♥ (eller god morgon till er där hemma)
Hemkommen från vår lilla minisemester. E skulle ju hålla föredrag på konferensen Scale 10x så fredagskvällen gick åt till geakmingel på Hilton hotell. Jag är en stolt fru (!) när jag ser hur bra det går för deras företag. Det är verkligen fascinerande och KUL att se och följa deras utveckling. På kvällen käkade vi middag tillsammans med några från han jobb och jag började känna mig hängig så vi tog en tidig kväll.
Lördagen började med att jag vaknade knallförkyld. Himla irriterande men inte så mycket att göra med. Los Angeles bjöd på en regnig morgon så vi bestämde oss för att ta turen till Getty Museum och det ångrar vi inte. Massor att se på och vacker utsikt. Vi tog en liten highlightstour och fick lära oss lite om historien bakom några av målerierna. Efter några timmar där uppe sprack solen fram och vi bestämde oss för att köra till Santa Monica för lunch. Körde sen upp till Malibu där vi fick se en fantastisk solnedgång.
Vi hade fått låna en lägenhet relativt centralt i Hollywood så lördagskvällen spenderades på Walk of Fame (överskattat! och ja jag gick walk of fame i gympaskor) och pubvandring på Sunset blvd/Hollywood blvd.
På söndagen hade vi tänkt att åka till Universal studios men istället tog vi en hike upp till Griffith Observatory (fin tur och vacker utsikt där uppe). Jag fick äntligen se Hollywood-skylten och kände till slut att jag verkligen var i Los Angeles. Efter vår lilla hike käkade vi lunch tillsammans med en arbetskollega till E på en riktig amerikansk diner. Efter det var det bara några timmar kvar tills vi skulle lämna tillbaka vår hyrbil och flyga hem igen och dom timmarna spenderades längst Mulholland drive (någon som sett filmen?) på spaning efter flotta kändishus. En tur genom Bel Air och så lite ned till stranden närmast LA airport.
Konklusion: Fin minisemester men LA – not for me. Jag älskar San Franciscos charm och att det är en relativt liten stad där man kan gå eller åka buss till det mesta. LA är stort och ganska fult (förlåt till alla er som älskar LA). Det finns självklart pärlor i LA som alla andra städer – på två dagar hinner man knappast hitta alla dessa. Men jag tycker inte om att spendera så mycket tid i bilen och i Hollywood kände jag mig som den fula ankungen (kan visserligen bero på min något trötta och förkylda attityd).
So – been there done that. Vi kommer helt säkert åka tillbaka och kanske hittar vi vårt LA då.
Okej, en vecka har gått så nu är det dags för en liten sammanfattning på hur lång vi har kommit i målet mot våra 100 km.
Mikaela (me): 12 km jogging (12/100)
Gabriella: 11 km jogging (11/100)
Helena (Swedish Army Wife): 21,4 km powerwalk (det kallar jag power!!) (21,4/100)
Malin G: 6 km jogging + några km på skidor??
Nadja: 17,5 km gång/hike (17.5/100)
Elsklingen: 10 km jogg/promenad (10/100)
La Madrileña: 19.8 km jogging (19.8/100). Imponerande!
Jessica: 30 km promenader (30/100).
….
Bra jobbat allihopa! Nu kör vi vecka 2!
BONUSUTMANING (för dom som vill ha det lilla extra):
Varje vecka kommer jag att lägga till en liten bonusutmaning. Häng på dom som vill!
Vecka 2: Plankan 1 min (eller så länge du klarar) x3 – 5 dagar denna vecka. Vem är med?
….
Min träning förra veckan:
Mån: Hike på Mt Sutro 6 km + löpband 5 km + styrketräning
Tis: Styrketräning
Ons: Jogging ute 7 km
Tors: Yoga
Fre:
Lör:
Sön: Hike Griffith Observatory 4,5 km
….
Och till er som känner er manade – det är fortfarande möjlighet att hänga på!
Starta beach 2012 redan nu! 
♥
Senaste kommentarer