Bloglovin

Kära bloggläsare!
Påminn mig att aldrig flytta bloggen igen. Nu är jag tillbaka på mitt eget domän och så får det bli för herregud vilket jobb det varit. Sömnlös i San Francisco alltså. Jag vill ju väldigt gärna att ni ska hänga med mig vidare så ni som använder Bloglovin – följ www.songah.se from nu!

Det är alltså www.songah.se som gäller!!!

Designen är inte på plats ännu så håll till godo! Den som väntar på något gott…eller vad man nu säger.

So long!

Puss till er!

------------------------------------------------------


Ursäkta röran!!

20130921-170232.jpg…vi bygger om!

Jag håller på att flytta bloggen och ny design är på väg.
Titta in en annan dag så lovar jag att allt ska vara på plats.

Puss! ♥

------------------------------------------------------


Varför träna?

workoutI work out because it keep me sane.

Men nu har jag paus i NYC tillsammans med världens bästa vän.

Varför tränar ni? Eller varför tränar ni inte?
Skriv mer om er själv!

songahse

------------------------------------------------------


New York bound!

behappyNew York bound!

Jag har springabstinens men har varit tvungen att prioritera att sova.
Hoppas på en löptur i Central Park ASAP.

Have a wonderful week!

songahse

------------------------------------------------------


New York Baby!

nyc2010

Bilder från min första gång i NYC, juni 2010.

One night to go – och sen blir det New York med allra käraste M.
Som jag längtar! ♥

Jag fick akut M-saknad för ett par veckor sedan och slängde iväg ett meddelande och frågade om hon ville mötas i NYC. Och man måste ju bara älska hennes spontanitet. Jag älskar också mitt jobb och mitt schema som ger mig möjlighet att åka på minisemestrar lite nu och då (speciellt eftersom jag inte har någon semester att ta ut). Jag vet att diskussionen om 12-timmarsskift pågått lite sporadiskt där hemma och jag kan bara säga att jag älskar det! Efter att man blir van att jobba så många timmar i sträck inser man fort hur mycket mer ledigt man har. Just love it!

Men nu ska jag sova. Som sagt, en natt kvar innan jag hoppar på flyget över till the East Coast. Om ni sitter på världens bästa New York-pärla mottas gärna tips nu med en gång. Detta blir min tredje gång i NYC men min väns första. Och vi vill ha mysiga kaféer, vinbarer och restauranger. :)

songahse

------------------------------------------------------


www.songah.se

songahseLifestyleblogsportalen ska snart läggas ned och därför vill jag påminna er om att ni alltid hittar mig på adressen: www.songah.se. Spara den nu och jag hoppas ni hänger med mig vidare!

------------------------------------------------------


56 graders lax

Jag är uppvuxen på lax – till vardags och till fest. Och jag älskar det! Men så flyttade vi till USA och plötsligt klarade jag liksom aldrig att få laxen så där saftig och god som hemma. Den blev torr och smaklös hur jag än gjorde det och jag skyllde länge på att det var något fel på laxen här borta (jag tror fortfarande att den är mindre fet än hemma) och slutade i princip att laga det.

Men så pratade jag med mamma för ett tag sedan och fick tips om att använda köttermometer när jag ugnstekte fisken. Och det blev en liten matrevolution här hemma! Om jag lagar laxen till 56 grader celsius (jag använder mig av den här guiden) blir den precis så där saftig och god som jag vill ha den. Halleluja!

Nu lagar jag ugnsstekt lax varje gång jag inte har någon matinspiration (vilket är ganska ofta nu förtiden). Det är så enkelt att bara krydda, slänga in den i ugnen med termometern satt på en viss måltemperatur och så piper den när fisken är färdig. Under tiden kan man laga en härlig sallad alternativt slappa i soffan och läsa bloggar istället.

IMG_8221

------------------------------------------------------


Inte för att vi räknar…

…men jag har gjort 150 träningspass (98 löppass) på årets hittills 254 dagar.

Jaaaaa, jag är ledig och har inte haft någonting för mig idag. Skönt! E har åkt till LA och jag försöker restituera min trötta kropp. Därför nördar jag mig med träningsstatistik, bloggdesign och för att kompensera för min miss på hur många delstater det finns i USA spenderar jag timmar på denna sida. Addicted.nu

Och appropå träning. E påstår att jag fått manliga (!?!?) skuldror efter att jag börjat göra Pilates regelbundet igen. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte…

Btw, tummen upp eller tummen ned för nya headern?

------------------------------------------------------


Suck it up!

Jag har skrivit/klagat om det här med läkarteamet förrut. I natt rann bägaren över. Efter nästan 8 månaders jobb i det amerikanska systemet börjar pusselbitarna vad det gäller läkarteamet och läkargraderna att falla på plats och för det mesta har jag inte något problem att hänga med på vem som bestämmer vad och vem jag ska ringa när. Men när en patient tillhör olika ”team” och när läkarna har så stort ego att det nästan inte får plats någon annan rummet vill jag bara tacka för mig och gå hem. But not possible.

I natt hade jag en patient som tillhörde Neurology fram tills den sekund han rullade in på intensiven och då över gick till att tillhöra ENT (Öra-Näsa-Hals). Men i och med att ENT inte har rätt att skriva ordinationer på intensiven blev ICU hans primary team (ICU tar i vanliga fall bara hand om respiration, pain och lines medans primary team tar hand om resten). Vanligtvis är det inget (nåja…) problem med detta upplägg även om det kan kännas lite tungrott ibland. Men så kom Gen. Surg temaet in och vill vara co-primary team med ENT eftersom dom ansåg sig vara bättre på postoperativa patienter och mer van vid intensiven och dessutom hade rätt att skriva ordinationer (javisst, men bara på sina egna patienter). Ok, tre team – tre viljor. Detta ska jag tackla, tänkte jag.

Men så får patienten en misstänkt stroke och ICU (pt’s primary team) vill involvera Neurology (som tar hand om alla strokes) igen medan Gen. Surg. (som egentligen inte har något med patienten att göra) helst vill lämna dom utanför och mitt i allt detta glöms ENT (som faktiskt är pt’s ”riktiga” primary team och dom som opererade patienten) bort.

Pt blir ordinerad Heparin dropp av Gen Surg., ICU ifrågasätter och ringer Neurology som inte tror att pt fått en stroke i alla fall och ENT – som till slut blev informerad och inkluderar – vill absolut inte ha Heparin pga postoperativ blödningsrisk. Gen Surg blir arg och defensiv, Neurology lämnar skeppet, ENT skriker lite högre, ICU försöker hänga med och mitt i allt står jag och försöker försvara patientens rätt. Excuse me – can we please be adults and professional here!?

Egentligen ville jag bara skrika: Suck it up! Svälj ditt ego och din stolthet, jobba som ett team, prata med varandra och LYSSNA på varandra. Och framför allt – kom ihåg att det till syvende och sista, enbart och alena handlar om vad som är bäst för patienten. Nånstans på vägen i natt glömde mer än en person och ett team bort detta. Sorgligt nog.

Men droppen som fick bägaren att rinna över kom (för mig och för patienten) när vi äntligen blivit eniga om behandlingsstratgi så där någolunda i alla fall och ca 20 stk olika läkare fortsätter att komma – vid olika tillfällen – mellan kl 04-06 för att göra sina egna ”neuro checks” (open your eyes, squeeze my hand, give me a tumbs up, wiggle your toes etc etc) bara för att alla ville ha sin ”egen” exam och inte litade på någon annans ord (och framför allt inte på mitt ord). Till slut kastade jag ut alla ifrån mitt rum och förbjöd dom att komma tillbaka förrän dom hade hela sitt team och sin ”senior” samt en faktiskt mening och mål med sin exam (inte bara för att vi tycker det är kul att göra våra egna neuro exams). Då blev det tyst och stilla för patienten – i ca 30 min. Stackars man.

Ok, dagens utbrott.

Over and out.

------------------------------------------------------