Oj, vilket virrigt inlägg jag skrev imorse. Det är sånt som händer när man bestämmer sig för att blogga i nattevaktskoman. Det låter som jag först klagar på att ingen litar på mig och sen för att alla frågar mig om råd. Haha. Snacka om inkonsekvent.
För att förtydliga: mina sjuksköterskekollegor är jättegulliga och (nästan) alltid hjälpsamma men ibland är det tufft att komma som ny och vara tvungen att ropa högst, prata mest och bevisa att man kan det man ska och lite till. Speciellt när man är en blyg skandinav.
När det kommer till läkarna så är det interns och residents som är primärvakt om natten.
Dvs. doktors in training: De två första åren efter skolan går läkarna i rotation på de olika stora avdelningarna. Det första året kallas dom interns och därefter residents. Dom är alla brand new MDs. Halleluja!
Dessa kan, som jag skrivit om tidigare, inta två positioner gentemot sjuksköterskorna. Den smarta intern:en bondar med bedside syrran, frågar om hjälp och råd och lyssnar på vad sjuksköterskorna säger. Den arroganta försöker hävda sig och köra sitt game utan att, som oftast, egentligen veta vad den håller på med. Jag föredrar den smarta internen men som ny och lite osäker själv är det tufft att hantera vilket som. Jag älskar att bli inkluderad i diskussioner om patientbehandlingen men ibland jag önskar att vissa läkare kunde lite mer innan dom blev satt på vakt på en intensivavdelning. Jag är inte van att behöva vara babysitter och handledare till läkarna.
Men hur som helst. Nog ältat om nattens timmar. Sov 2 timmar och ska nu försöka vända tillbaka dygnet. Behöver jag säga att det pimplas kaffe här borta? Jag försöker peppa inför en joggingtur men tror kanske att jag utsätter det till imorgon. Nu ska jag ta och lyssna på veckans webinar om Critical Care Nursing (jag tar en onlinekurs).
Jag hoppas ni alla haft en härlig start på veckan. Och tack till alla er som tar er tid att kommentera. Det är ni som gör bloggen levande!
Lönningsdag! (nåja, igår..) Bästa med att jobba är – förrutom att det håller mig psykiskt i schack – att kunna shoppa med gott samvete igen. Jag tyckte att både jag och min man behövde träningsmotivation och gick wild and crazy med visakortet.
