Only for you my Rose

Man tar vad man har i form av små vaser när man skall strö ut en giga bukett med de maffigaste rosor jag någonsin sett över hela huset. Var knopp är giga stor & hur vacker som helst & jag fick nästan jätte ont i hjärtat av att stå &klippa ner dom till pytte stjälkar, men det var planen så jag höll mig till den. Lilla gräddkannan, från ingen mindre än Kunglig Dansk porslin servisen gjorde sig riktigt riktigt bra som vas till en maffig rosenknopp 

Några rosor fick stå på utställning mellan ljus lyktan & min Versace Medusa askkopp som man aldrig i världen skulle få aska i 

Varför inte en vas av ett syltglas smyckat med stenar, lagat av yngsta kusinen här i Norge en jul. Så enkelt & så sött, den står alltid framme.

Självklart har vi rosor på baden & Fredags Tipset måste bli dessa rör med sugpropp så man kan fästa dom på en spegel eller på kakel/fliser. Ni har kanske fått med er tidigare att jag har en under köksfläkten på köket. Jag tycker det är väldigt dekorativt. Dessa på bild här är egentligen tänkta till tandborstar, men jag tyckte den var snyggare till blommor 

En födsel historia i kortform

Denna dag för 7 år sedan just nu, satt jag & åt en hamburgare hemma. Vi hade varit på kontroll på sjukhuset, jag hade varit dålig hela graviditeten men sista veckor riktigt illa. Min barnmorska var bekymrad över om jag skulle orka en födsel om jag gick tiden ut (hade BF/termin 3Feb) & kanske över tiden, så hon ville ha en extra koll på sjukhuset. Vi åkte upp till kvinnoklinikken på SIA (Sentralsykehuset i Akershus numera AHUS) som det då hette, jag kom in till läkaren som tog ett ultraljud & konstaterade att Joy mådde prima, så gör hon en undersökning down there & frågar om jag var klar för att få bebis? -Ja VÄLDIGT tror jag att jag pep fram. Ok sa hon, det kan hända du känner obehag nu & poff så hade hon ”strippat” mig (vet ine vad det heter på svenska, men dom lossnar några hinnor för att kicka igång en födsel). Detta var jag väldigt nervös för innan jag kom, hade läst så massa för & emot. Mest att det inte hjälpte, så jag hade ingen tro på det, men ONT gjorde det att utföra…. Vi fick besked om att gå upp på förlossningen en sväng före vi gick hem & dit gick vi utan att veta helt why. Väl där tog dom en ctg kurva % konstaterade att jag hade bra värkarbete. WHAT!???? Nej, jag känner ingenting  Joda du har bra värkar sa sköterskan & satt in någon ballong som skulle vidga livmodersmunnen eller något sådant *haha* Så fick jag åka hem, ramlade den ut skulle jag komma in om klockan var före midnatt, men det trodde hon inte….. Så vi ses i morgon sa hon.

Det är bara det att vid den här tiden satt vi & åt Mc Donalds burgare, jag kände mig lite sugen på att laga middag. Jag tror typ vi hann hem, sätta oss & jag åt några få tuggor, så fick jag tre värkar som var som knivar & plopp så ramlade både ballongen & slemproppen ut. Då var det liksom ganska många timmar kvar till midnatt & värkarna kom ehhhh i bra tempo.

Vi kom in på SIA igen vid 20.00 & då var det bara att stanna. Den kvällen & natten var sååååå fin, jag & maken jobbade oss fint genom smärtan & ett tag var jag säker på att jag skulle klara det utan smärtstillande  fast det var före värkarbetet stannade upp vid midnatt & dom var tvungna att sätta dropp…. Då skrek jag ut -GE MIG EPIDURAL ELLER DÖDA MIG. Tyvärr fick jag vänta jätte länge på epidural & då gav dom mig petidin  väntan på att narkosen hade tid. När han kom var jag full som få av petidinet & då blev tyvärr våran Joy lite överfull också. I morgon bitti runt 8 är hon född. Vi kämpade oss genom natten, fick epidural tidigt på morgonen & 07.30 blev Joy dålig & hjärtat ville inte picka på alls där inne & hon måtte ut fort. Det var en dramatik som man kunde ta & känna på i bara luften. Plötsligt var vårt mysiga lugna rum fullt av massa massa folk, en rymdfarkost rullades in tillsammans med en barnläkare. Senare runt 08  var det på den rymdfarkosten dom bråkade liv i vårt lilla hjärta igen. Läkaren som ”strilade mig” tog plats mellan Sessan benen & trodde på fullt allvar att jag skulle kunna pressa på värkarna. Jag hade inga värkar alls, ingenting!! Jag var så full i epidural att dom förmodligen hade kunnat amputera ena benen utan att jag fick med mig det. Usch vilket minne…. Dom skrek till mig att jag var tvungen att pressa på värkarna & då drog läkaren i sugklockan & det gjorde så ont att jag skrek som en gris, då skällde dom för att jag skrek & talade om hur viktigt det var att bebisen kom ut NU. Jag gjorde mitt allra bästa, men den smärtan går inte att beskriva i ord, även fast jag var full bedövad med epidural. Jag minns ett ögonblick, maken blev förbannad på läkaren & sa ifrån för jag var sååååå förtvivlad över att inte alls känna värkar & därmed inte alls veta NÄR jag skulle pressa på. Då la sig en sköterska över magen & pressade, samtidigt som barnläkaren säger till gynläkaren som drog -Nu måste den ut!!! Vart man får krafter ifrån är obegripligt, det är ett av naturens mäktigaste under helt klart. Just där när sköterskan hängde på magen, gyn läkaren drog i sugklockan, barn läkaren tittade med stressade ögon pressade jag det allra värsta jag kunde & skrek det sjukaste skrik jag hört & sket fullkomligt i om jag sprack från hakan till nacken *haha* & där var hon. Som ni vet så slutade allt gott  men jag (& troligtvis inte maken heller som chockad satt & såg allt utan att kunna göra något) kommer aldrig glömma.  Jag kan än idag se den livlösa blå lilla kroppen dom slängde upp på min mage & jag minns hur jag hann säga att jag inte ville ha henne hos mig -Ge henne till doktorn, hon lever ju inte, grät jag samtidigt som dom tog henne till rymdfarkosten. Där härjade dom med vår lilla bebis & jag bara väntade på att höra skriket, som aldrig kom…. Så jag ropade bort, -Lever hon? är min baby död? Så svarade dom -Nej da hon är bara jätte jätte trött, du skall snart få se henne. Tiden stod så stilla, vi bara väntade i något som kändes som en evighet & så fick vi det vackraste lilla troll i famnen & stoltheten & kärleken övertog för de sista timmarnas kamp med klockan.

Här ser ni en liten Joy 1,5 dag gammal & första gång hon var vaken & tittade  En lite gåva från Gud & ett levande litet mirakel.

Mammas lilla ros, tänk att du är hela 7 år i morgon, mamma älskar dig så