Trots att jag sitter på jobbet och min vardag är ”som vanligt” är det något som är fel. Det är ju en saknad ung tjej i Oslo som hundratals frivilliga + polisen söker efter med starka resurser. Ni har säkert läst om det på VG eller Dagbladet. Det gör ont i hela mig när jag tänker på hennes familj och på henne. Inatt drömde jag mardrömmar och jag bara ber att drömmar inte är sanna. Direkt när de skrev att spåren slutar vid hennes telefon och skor tänker jag att någon tagit henne. Den värsta tanken för en förälder. Jag själv är livrädd när jag går ut i mörker och vår taxibudget har jag för längesen överskridit och inte ens i en taxi kan man känna sig trygg längre. Jag tror jag innerst inne är rädd någon ska våldta, döda eller ta mig just för att jag är en kvinna. De som dessutom ger sig på barn, vart är vår värld på väg? Jag sänder all kraft och varma tankar till familjen som måste gå igenom den värsta mardrömmen nu. Vi kan bara hoppas och be att det får ett lyckligt slut.
Ta hand om varandra varje dag. Vi måste jobba för att världen ska bli ett bättre ställe att leva på. Man ska inte behöva vara rädd att någon ska beröva en sin frihet. Vi vet ingenting om vad som hänt än men vi vet att något är fel.
Jag lägger in en bild OM någon därute sett eller vet någonting. Det är långsökt men det är vad jag kan bidra med.
Oslo politi telefon: 22669966
♥
 |
Neeeeej, jag får så ont i magen då jag läser sånt här. Det är min värsta mardröm att jag eller ngn i min närvaro ska försvinna spårlöst. Som du skriver man tänker på hennes familj som måste vara helt utom sig av oro och frustation just nu. Vart är hon?, har ngn gjort hennen illa?. Lever hon?, alla tankar kommer på en och samma gång. Håller alla mina tummar och tår att hon återfinns så fort som möjligt och allt får ett lyckligt slut.
Det är skrämmande men jag känner precis som dig att det inte ens känns tryggt att åka taxi längre..Fy alltså!
KRAM
Det är verkligen helt förfärligt
KRAMAR!
Hei, Jeg synes det er bra at man også kan lese slike blogg-innlegg, det er forferdelig alt som skjer i byen vår. Jeg vil IKKE være redd når jeg er ute og går om kvelden. men av og til er jeg dessverre det. Og det er ikke rart med tanke på utviklingen som har vært de seneste årene. Det er en annen by enn da jeg vokste opp på 80-tallet. Vi får håpe i det lengste at de finner henne snart. Det er fryktelig for familie og venner.
Stor klem! ELisabeth
Ja det er ikke og forstå. Jeg vil ikke verden skal vare slik =( KLEMMER!
Men usch och fy vad hemskt
lider verkligen med alla närhörande..
Jag med.
Det er så grusomt! Også i så ”hjemlige” trakter. Her har kvelden gått med på å lete i alle containere og kriker & kroker på Bergkrystallen og Lambertseter. Alle må holde øynene oppe!!
Ikke sant? Kommer löfte lokk og se overalt hvor jeg enn går nå. KLEMMER, så BRA du lett!