kl. 14:13
VARFÖR?
Som svar på detta så har jag inte klarat smälta eller bearbeta min upplevelse ännu. Att mittemellan två festkvällar och trevligheter vara i timmar på en av världens mest ondskapsfulla platser var väldigt tufft. Jag är så glad vi åkte dit ( E, jag, Martin och Öyvind). Samtidigt öppnade det en dörr inom mig som aldrig kommer stängas. När jag läste om det i skolan förstod jag inte alls på samma vis naturligt nog. Sen som mor smärtar det enormt över alla barns hemska öde. Det är barnen som satt djupast spår i mig och jag stod och grät så mycket när jag såg dockorna, barnkläderna och barnskorna så jag kunde knappt se dem. När man gick förbi alla glasögon, kläder, skor i drivor grät jag men när barnens ägodelar kom så brast mitt hjärta.
Det värsta med upplevelsen är att än idag är det barn och människor i världen som plågas och torteras. Alla dessa människor, nästan 1 500 000 som dog på grund av ondska får aldrig sina liv åter. De vuxna människorna som torterades värre än man kan ana är helt fruktansvärt. Men barnen som inte fått leva alls, som inte vet hur livet ska vara. Som inte kan göra annat än dö av gas eller svält. Det är så hemskt att jag inte vet vad mer jag kan skriva.
Berörd är det bästa ord jag finner. Igårkväll låg både jag och E hela kvällen med varsin youtubedokumentär och pratade knappt. Vi är glada vi åkte dit på ett konstigt vis. Det är viktigare än man tror att ta del av sin historia. Tänk att mina föräldrar levde när allt detta pågick? Ofattbart. Det jag kände när jag gick där var att jag ska aldrig klaga på mat, att jag fryser eller att jag inte har det bra. Vi är så lyckligt lottade som föddes just här och nu. Perspektiv är viktigt.
Här är väggen där tusentals, kanske miljontals sköts till döds. Helt ofattbart. Byggnaden bredvid var fängelset i ”fängelset”. Fruktansvärda förhållanden som stackars människor fick uppleva sin sista tid i livet.
Här är en av de krokar människorna hängde i med bakbundna armar i timmar.. Hur kan detta ha skett?
Arkiverat under: Dagbok
Vi fick besök av Ferenc Göndör i skolan, högstadiet.
Jag grät under hela tiden han berättade sin historia. Man får aldrig glömma, förneka eller förminska det som hände. Och som fortfarande händer.
Hej Josefine!
2003 åkte jag på skolresa till Krakow och Auschwitz, där vi besökte både Auschwitz I och Auschwitz-Birkenau. Jag gick tredje året på gymnasiet och resan bestod av en rejäl blandning känslor… Ena dagen gick vi på EM-kvalmatch mellan Sverige och Polen och besökte uteställen för drinkar och dans, för att under nästkommande dag besöka de här ofattbara platserna. Naglar fastkilade i väggarna, barnskorna, stanken… Det luktar fortfarande död, så här lång tid efteråt.
Efter att vi hade kommit hem hade jag jättesvårt att prata om mina upplevelser – det var så starkt och hur skulle jag kunna tala med någon som själv inte varit där? Om inte jag kan förstå, som faktiskt besökt den här platsen, hur skulle då de kunna det?
Jag reagerade på det som Bloggkommentatorerna skrev. Att tro att det bara är att sätta sig ner med en latte och måla ett inlägg med ord av smärta… Att förvänta sig och nästan kräva en rapport av någon som besökt en avrättningsplats känns förminskande av både den personens upplevelse och av de som gick förlorade.
Hoppas att du kan bearbeta den här helgen på DITT sätt, jag ångrar inte en sekund att jag åkte till Polen och önskar att fler gör det.
Tack för en fin blogg, kramar från Jessica
Bra skrivet! Usch!!!
Måste även säga att jag tycker att det var lite mästrande av bloggkommentatorerna att skriva att det är din plikt att skriva om det och ”snälla gör det”. Kändes mer som en pik för att du inte gjort det än. Kram!
Jag tycker den där sidan bloggkommentatorerna verkar så löjlig. Jag förstår att det kanske är svårt men sluta läs där Josefine om vad de tycker du ska och inte ska skriva. Kör ditt rejs och skit i dem, tycker jag.
Älskar det du skriver och att få ta del av dina tankar och funderingar om allt å inget. Keep up the good work!
Kram från en läsare som varit med från början
[MARKED AS SPAM BY ANTISPAM BEE | Server IP]
All respekt, för att du känner sådant medlidande för en sådan hemsk händesle. Jag är också väldigt berörd när jag läser om det, och hoppas jag en dag också får besöka denna minnesplats, och bli ännu mer berörd.
Med risk av att uppfattas politsk skulle jag ändå vilja uppmärksamma några saker;
1) Vad Israelerna (vill inte säga judar då jag ändå tror på att oavsett religion, en religiös människa, som tror på Gud och gott, vill ALLA människor väl) göra varje dag mot palestinerna, med olagliga bosättningar och inhumana aktioner mot palestinierna osv medans världen ser på.
2) En massaker, folkmord, som hänt i MODERN TID I EUROPA, SREBRENICA (Bosnien)juli 1995 i Balkankriget som serbiska styrkor systematiskt mördade minst 8000 muslimska män och pojkar under några få dagar. Varje år den 11 juli hålls en minnescermoni där man begraver de man hittat och identifierat från massgravarna. Som också ska understrykas att detta skedde när man falskt var informerade om att man var skyddade av FN.
http://www.youtube.com/watch?v=Fliw801iX84
Ett fel många israeler gör är att använda massutrotningen av israeler som ett skäl att att de får bete sig som de vill mot palestinierna. Detta är inte okej. Och världen ser på. Många som håller med vet egntligen inte vad de stödjer vilket är TRAGISKT.
Allt detta tror jag mest handlar om egoism och okunskap. Att mänskligheten aldrig lär sig av historien. DET tycker jag är mest sorgligt av allt.
http://www.youtube.com/watch?v=cNQSV3BBtZ4
Ett mycket sevärt klipp! En judiskt professor som håller föreläsning (kort utdrag!)
Kram
Bra skrivet. På tal om perspektiv: Bloggkommentatorerna, vad? Ingen i verkliga världen vet (eller bryr sig om) vad/vilka de är, knappt i web-världen heller. Förstår om du vill kontra när de kritiserar, men tänk på att de är rätt så… otroligt oviktiga i det stora perspektivet
. Tack för att du delar med dig av delar av ditt liv, det ger mig inspiration!
Tack snälla! Jag borde sluta läsa de men då de länkat mig kikar jag in. KRAM!
Det är helt ofattbart och svårt att förstå att detta hänt…finner inga ord. Vilka ondskefulla människor…
En film som berör mig mycket är ”Schindler´s List”. Jag gråter lika mycket varje gång jag ser den.
Kram på dig!
Jag tror faktiskt att Bloggkommentatorerna var så fräcka att de tänkte att inlägget de skrev skulle starta någon sorts smutskastning av dig. De ville väl att folk skulle skriva om att du inte bryr dig tillräckligt eller bara vill skriva om glada saker mm. De är innerst inne inte så trevliga de där damerna,tror jag i allafall. De kör hårt med dubbelmoral tycker jag. De vill verka snälla men det kommer små tjuvnyp från dem med jämna mellanrum.
Tyvärr känner jag att de ofta skriver inlägg så folk kan kasta skit i kommentarena. De har åtskilliga gånger gjort så och frånskrivit sig ansvar. Speciellt mot Engla. Kanske de blivit bättre men jag kan läsa deras inlägg och veta vad folk kommer kommentera elakt om. Det gillar jag inte alls.. Kram!
Vi var där med en fantastisk guide i september och jag blev också oerhört berörd. Hade en bild av att många levde där i flera år men fick reda på att de flesta bara levde 2-3 månader efter ankomst. Usch! Barnsakerna känner jag igen och det var fruktansvärt att se. Usch!
Har jag missat dragningen på epicare? Ni verkar ha haft en omtumlande resa!
Ikväll presenteras de lite sent. Förlåt! Kram!
Jag var i Auschwitz och några andra motsvarande ställen på en resa när jag gick på gymnasiet. När jag va där lovade jag mig själv att ta med mina barn dit, jag vill visa dem denna hemskhet som faktiskt har ägt rum där. Det går inte att förstå, men genom att besöka koncentrationslägrena kommer allt så mycket närmare verkligheten. Vi hade även förmånen att få lyssna på en som var med, då ett litet barn. Att få höra hans historia tillsammans med besöket är det hemskaste jag varit med om men samtidigt det bästa.
Ditt besök och dina bilder väckte tankarna till liv igen. Inte för att jag någonsin glömmer, men det är inte lika färskt längre. Dina bilder påminde mig om mitt besök. Tack!
Och förresten så hoppas jag att du fortsätter med din blogg precis som tidigare oavsett de tråkiga och elaka bloggkommentatorerna..
Jag ryser av att läsa. Vill dit men vet inte om jag klarar… Önskar jag gjorde det innan jag blev mamma själv, man klarade mer då! Förstår inte hur en del kan förneka att detta har hänt!
Kram och tack för ISO- tips, får testa!!
Läser aldrig inne hos bloggkommentartorerna för jag tycker de smutskastar och startar väldigt onödiga diskussioner. Varför kritisera att du inte skrivit (enligt de) utförligt om ditt besök på Auschwitz? Man har ingen plikt för att man har en blogg! Det har ju ingen aning om hur du reagera/bearbetar saker… Så otroligt onödigt!
Kramar
Fint, skrivet, en stark berättelse, funderar också på en resa dit.
Tack! Gör det. En obeskrivlig upplevelse.
Fint och väldigt berörande skrivet gumman. Jag skulle också vilja åka dit för att verkligen förstå allt jag läst om.
Kram
När jag var 13 år tog mina föräldrar med mig och mina syskon till Auschwitz-Birkenau för att vi verkligen skulle förstå innebörden av vad som hände under andra världskriget. Jag är för evigt tacksam för detta och idag, vid 29 års ålder och mamma till en 4-åring, står det mig klart att jag måste göra samma resa med min dotter om tio år. Det är så otroligt viktigt att komma ihåg vad som hänt.