Sessan tog just denna bild av mig. Här kan man klart och tydligt se den sönderbrända näsan som jag lever med året om. Ett resultat av att den smörjs ruggigt dåligt och inte längre vill återhämta sig.

Ikväll tog vi en liten jobbpaus och åkte hem till mina grannar Anna och Nicklas, där vi blev bjudna på middag. Anna är bokningschef på Sjöbacken och väldigt involverad i Mammablogg Galan. Nicklas hade lagat supergod Ceasarsalld till oss och till dessert bjöds det på Ben & Jerry glass. Den svettiga styrelsen mumsade glass för fulla muggar!

Det var jättekul att få komma hem en stund och träffa barnen. Emilia var mammigare än någonsin och jag fick lova att hon skulle få komma och hälsa på här på hotellet i morgon.

Just nu sitter Annika en bit ifrån oss och jobbar med bordsplaceringen. Sessan ligger mitt emot mig, i samma position som jag, och jobbar med en happenings och jag ligger och skriver alla tal som jag ska hålla. Jag har fått jobbet som toastmadame och det ska både bli superkul och lite skrämmande. Tänk om jag får ett plötsligt infall av blyghet? Det har hänt vid ett tillfälle tidigare när jag skulle hålla ett föredrag. Jag fick backa undan och likt Stefan Holm spotta, slå lite på kinderna, gnugga lite lår och säga till mig själv på skarpen innan jag tog ett ljupt andetag och med självsäker hållning gick in igen. Om ni ser mig på lördag och jag utför några konstiga ritualer så vet ni varför!

Klockan är nu en bra bit efter midnatt och om jag någonsin ska bli klar med mina tal är det nog dags att jag sätter fart.

Kram till Er alla!

 

I huset här finns en inredningsbutik och man skymtar innergården.

Entrèn till restaurangen och en dörr in till bageriet.

Orken idag räckte inte hela vägen in till Göteborg. Den räckte inte ens till mitt kontor. Istället höll jag mig i Billdal och hann med en del besök på lokala ställen. Mötet på Sjöbacken var mycket bra och nu känner jag att jag kan koppla av just den biten. Alla utställare har nu platser och jag vet vad som krävs av mig på morgonen den 4 juli.

Valde sedan att äta lunch på ett cafè som är känt för sin barnvänlighet. Det är verkligen toppen med sådana ställen, OM man har barn med sig. Just idag, när jag skulle njuta av en lunch i lugn och ro var det mindre bra. Jag valde att hoppa över min latte och åka vidare :)

Styrde istället bilen mot min framtidsdröm. Bilderna ovan visar Nordgården som ligger ca 15 minuters promenad från där jag bor. Det är en byggnad som ligger i en fyrkant med en innergård där man kan sitta och äta. Där finns en restaurang, ett bageri, en inredningsbutik och slutligen en blomsteraffär. Om jag någon gång vinner drömvinsten på Lotto, vilket kräver att jag börjar tippa, så kommer jag omedelbart lägga upp mina miljoner på deras bardisk och be att få ta över pronto!

Inredning är inte min grej så den butiker ger jag till min vän Linda. Där kan hon få förverkliga sina drömmar. Själv ska jag hoppas runt mellan restaurangen, bageriet och blommorna. Jag lär nog få anställa en del folk men jag vill gärna vara den som styr dessa platser. Vi har vid ett flertal tillfällen varit på Nordgårdens restaurang och det gör mig lika ledsen varje gång. De sitter på en guldgruva enligt mig, men den förvaltas ytterst dåligt. Jag har nog aldrig hört någon Billdalsbo som är nöjd med ett besök där, tyvärr. Maten håller inte måttet och servicen vill jag knappt skriva om.

Å vad jag drömmer om att få göra detta stället till något riktigt bra. Ett ställe där alla kan mötas upp och ha det supertrevligt. Göra det till ett ställe som får folket i Billdal att strunta i att åka in till Avenyn, utan istället ta sin middag eller after work där. Nordgården har allt utom hjärta och själ idag, enligt mig. Jag får nog lägga in en tipsrad i morgon….

Det var en konstig sjukdom Emilia har. Igår var hon så dålig, svag och kräktes upp allt hon fick i magen. Idag vaknar hon pigg, glad och startar dagen med att sätta i sig två mackor!? Vad som var fel igår vet jag inte. Hon är hemma från dagis idag alla fall och hon och jag ska få egen tid tillsammans och det ska bli underbart. Jag har många gånger så dåligt samvete, speciellt över Emilia. Hon får ibland oförtjänt mycket skit här hemma, när det istället är Leonie som är boven i dramat. Det är så lätt, när tålamodet tar slut, att gapa på bägge tjejerna, och Emilia står helt oskyldig i ett hörn. Leonie är i en ganska intensiv ålder nu och att mitt tålamod tar slut ibland beror som regel på henne. Jag är ganska övertygad om att ni andra flerbarnsmammor håller med mig?

Emilia är en väldigt lugn tjej, som just nu även kommit in i en väldigt känslig ålder. Att då få bry sig om bara henne idag känns perfekt. Vi ska äta lunch på Sjöbacken idag, där jag ska få gå igenom deras lokaler inför Mammagalan. Vi tänkte även baka något och så har vi hyrt filmer att titta på.

Den känsliga Emilia vi nu har här hemma är väldigt mån om att alla ska tycka hon är snäll. Hon vill gärna påpeka att hon inte är en dum tjej och att hon är väldigt duktig. En kväll i Thailand när vi satt och åt middag började hon fråga om Polisen. Vad de gör och varför? Vi förklarade att de såg till att alla människor var snälla och att ingen gör dumma saker. Gör någon något dumt hamnar man i fängelse. Nu verkar hon tro att bara hon puttar Leonie lite så kan Polisen komma och ta henne! Har förklarat flera gånger att så är det inte, men att man absolut ändå inte ska putta sin lillasyster. Hon storstädar här hemma, både hennes och Leonie rum, och undrar sen om Polisen blir glad på henne?

Nu ska jag gå och kramas medmin stora underbara tjej. Tänk att den lilla fisen snart fyller 5 år? Min lilla förstfödda dotter som jag hade längtat så mycket efter. Min underbara Emilia