Älskar hennes blick här. Så lugn och så harmonisk när hon får vara med hästarna. Här på Dino

Tråkiga besked

I torsdags förra veckan ringde de från sjukhuset gällande det blodprov som Emilia gjorde en vecka efter att vi hade varit på Drottning Silvias Sjukhus med hennes knä och fått det tömt på vätska. Den vätskan som tömdes visade inga konstigheter men för att analysera det hela lite mera valde de att även göra ett blodprov. När läkaren ringer upp mig börjar hon med att fråga hur knät är just nu och jag svarade att svullnaden helt hade gått ner och att Emilia går och springer obehindrat numera. Det tyckte hon lät bra, men sa samtidigt att Emilia skulle fortsätta att vara försiktig med knät.

Så kom hon då till att de tyvärr hittat avvikelser i den blodanalysen som de gjorde. Det finns vissa spår av Borelia som ska kollas, och tyvärr fanns även avvikande värden gällande Reumatism. Det behöver inte vara något men när man får sånt besked i telefonen faller man ganska platt direkt. Jag hade dessutom barnen i bilen och fick kämpa hårt för att inte visa min oro. Vi ska nu bli kallade till läkare som är experter på Reumatism och de har lovat att grundligt följa upp detta och även spåren av Borelia. Jag inser att det lär bli fler sprutor inom kort.

Man tror och förväntar sig alltid att alla besked ska vara lyckliga och jag blev riktigt ställd när de faktiskt sa att något kunde vara fel. Jag hoppas så klart att det inte är något och att de snabbt kan hjälpa oss med det som behöver göras, samtidigt så är det tungt som sjutton att gå och vänta på återbesöket. Vi har valt att inte säga mer till Emilia än att de behöver kika på knät igen och att det kan bli fler sprutor framöver, men mer vill jag inte lägga på henne förrän vi vet säkert vad det kan vara.

Håll tummarna för att detta var falsk alarm!

En av bilderna vi tog nyss när vi skulle fota lite företagsbilder. 

God förmiddag 

Jag gick och la mig relativ tidigt igår, för allt gick ändå bara galet. Lika bra att sova bort dagen och hellre vakna pigg och utvilad idag för att ta nya tag. Nu känns allt mycket bättre och jag ska försöka lägga fokus på att se allt BRA som jag har runt om mig, istället för att grubbla ihjäl mig över saker jag ändå inte kan lösa just nu. En av de saker som snurrar i mitt huvud kommer i ett eget inlägg under dagen. Den biten har jag valt att dela med mig av. Övrig som snurrar i huvudet gäller mitt företag och min livssituation och det får jag välja att hålla privat. Jag kan dock säga att jag börjat fatta detta att folk menar att det tar TID att läka efter en skilsmässa. Oavsett om vi har en ”lycklig” skilsmässa och att Rafael och jag är så goda vänner och allt flyter väldigt bra, så är det tungt och det är mycket som förändras på en gång. Man ska hitta sig själv igen, bryta vanor, hitta nya rutiner och även lära sig att leva själv med allt ansvar. Det kommer så mycket sorg ibland att det fullständigt rinner över för mig och ändå är både Rafael och jag eniga i att vi gjort ett val som passar oss bäst.

Nu ska jag jobba vidare här. Min to do lista är lång i vanlig ordning och det finns alltid saker att fylla upp den med. Idag har jag bara mig själv, vilket innebär att jag kan jobba precis hur länge jag vill, men planen är även att hinna med lite träning innan dagen är slut. Jag fick avboka många pass förra veckan och jag känner direkt att energin försvinner, så det gäller att snabbt komma in i rätt fas igen.

Önskar er alla en strålande fin dag!

Ps. Det är ju tragiskt att vi väljer mig som modell med min hemska utväxt, men i morgon ska Ulrika ÄNTLIGEN få göra något åt den!

Första riktiga buset

I lördags sprang tjejerna ihop med kusin Frida in och ut ur lägenheten och lekte för fullt i vårt område. Jag vill så gärna att de ska hitta kompisar här och jag antar att det kanske löser sig nu när sommaren äntligen är här, men så är de också så himla tajta med varandra att de knappt ser och hör andra barn.

När vi sen på kvällen sitter och kikar på Mello som viskade Leonie till mig att hon hade något hon ville prata med mig om. Hon ville vara ensam med mig och drog in mig i badrummet. Väl därinne faller hon i gråt och säger att hon har gjort ett bus som hon ångrar så himla mycket. Jag frågar vad som skett och förväntar mig att något kärt är trasigt eller förstört. Men icke! Hon och Frida har tagit två gamla läskflaskor som de fyllt med vatten och lite två och sedan har de använt maskeringstejp för att sätta på egna etiketter på flaskorna. På den ena står det Vitt vin och den andra Blåbärssoppa. Dessa flaskor har de sedan placerat i två olika grannars trädgårdar. Nu var Leonie så ledsen och ångerfull och var livrädd att någon granne skulle bli jätteglad för sitt vin och sedan jättearg när de insåg att det inte var vin.

Jag tyckte att hennes bus var ganska gulligt men höll mig för att börja skratta. Frågade istället vad hon önskade göra för att må bättre och då bad hon mig att följa med och ta bort flaskorna. Det gjorde jag så klart och man verkligen såg hur nöjd Leonie var över sitt beslut att erkänna sitt lilla bus. Själv var jag mest nöjd över att hon var ärlig, ångrade sig och vågade tala om det för mig.

Jag har haft en riktigt lat eftermiddag och kväll och går sedan flera timmar tillbaka runt i min morgonrock. Jag har även lyckats skada mig i foten. Fastnade med foten i altandörren när jag skulle gå ut och fick ett rejält jack där. Blodet forsade och jag var nära på att svimma, för jag hatar blod. Inga plåster fanns det hemma heller så nu har jag lindat runt såret med papper och maskeringstejp. Lyckades även spräcka en av mina nygjorda naglar så i morgon får jag ringa Nail&Beauty och se om hon snabbt kan fixa den för mig.

Nu ska jag sätta mig och fixa lite texter till vår hemsida som fortfarande är under uppbyggnad. Den fick prioriteras ner när det kom andra viktiga jobb att göra, men nu vill jag ha den klar inför nästa vecka då vårt företag, EkoPeak, ska ha en annons ute i tidningen.

Kram på er

Barnens kusin och min systerdotter Mathilda som jag fotade i helgen. Platsen är Billdals Park, där mina tjejer rider ut med häst när de är på ridskola. En underbar park med så mycket fin miljö att fota i. Borde ta tag i att åka dit med mina tjejer och ta fina bilder, även när det inte är ridning. 

Jag lever! 

Oerhört tyst här inne numera men jag hinner inte riktigt med och det händer så mycket i mitt liv som är svårt att dela här och då känner jag ibland att det blir lite krystat. Tankarna finns ibland att lägga ner bloggandet, men så finns ju ändå lusten där att skriva och bloggandet har ju alltid gett väldigt mycket i form av nya vänner och trevliga event. Vi får hoppas att mitt liv stillar sig lite och att det framöver finns mer att skriva om som inte är så känsligt.

Helgen flög fram och det har verkligen varit fullt upp. 7 personer i min lilla lägenhet var väl inte det enklaste, men finns det hjärterum så finns det stjärterum, som man så fint brukar säga. Vi hade en härlig dag i Slottsskogen i lördags och stod vid start/mål och hejade fram alla löpare. Vilken underbar folkfest det är Göteborgsvarvet och så peppad man blir. Jag fick se många av mina vänner både springa iväg och komma i mål och är enormt stolt över alla. Väl hemma från Slottsskogen lagde jag en fisksoppa och sen blev det Mello för hela slanten. Jag sa direkt att Danmark skulle vinna och det fick jag ju rätt i. Gillade även Ungerns bidrag, och den låten kommer att finnas i mina öron nästa gång jag har sand under fötterna.

Igår åkte släkten hem och jag satte direkt fart att städa, tvätta och rensa efter helgen. Rafael hämtade tjejerna och vips var jag helt ensam hemma. Ganska skönt faktiskt just igår, men redan nu är det lite sorgset tyst och tomt här. På onsdag ska Rafael söder över och arbeta så då kommer mina tjejer igen för natten och redan på fredag är de ju min vecka igen.

Nu ska jag sätta mig och ta tag i ett av mina ”hemliga” projekt och detta är något som ska bli såååå himla skönt att få bort ur hjärnan.

Stor kram till Er

- Bloggat i farten

Torsdagen försvann i rasande fart och jag hann inte en slänga in något här på bloggen. Vi hade årets varmaste dag än så länge och det var underbart att få gå runt i bara blus utan att frysa ihjäl. Efter en trevlig lunch i stan och möte med min kund åkte jag och hämtade tjejerna lite tidigare på skolan och vi åkte sen hem till huset och tog hand om alla djur. Kaninerna är så glada nu när det åter finns gräs och maskrosor att äta. Skönt att maskrosorna kommer till nytta!

På kvällen kom min syster med familj och ska stanna hela helgen. Vi bor nu 7 personer i min lilla lägenhet och får lägga körschema på vem som ska befinna sig vart:) I morgon ska syrrans killa springa Göteborgsvarvet och vi andra ska heja på.

Nu är tjejerna på skolan och jag ska jobba ett antal timmar innan vi ska till Ridskolan med Leonie. Underbart att få ta helg sen!

Filmerna ovan är två filmer jag sett sista veckan och som jag tänkte rekommendera vidare. Safe haven var bra, men allra bäst är ju att få kika på Josh Duhamel. Han är ju så snygg så klockorna stannar!
En oväntad vänskap var en helt fantastisk film. Så underbar att man kan se den flera gånger.
Vill ni tipsa mig om fler filmer att titta på så tar jag tacksamt emot det!

Kram kram

- Posted using BlogPress from my iPad

Idag är det trötta och ömma ben på denna fröken och det blir inte mycket gjort här hemma. Sitter och kikar på Mello men ska nog hoppa ner i sängen snart.

Kram på er

Plaskblöta och jättenöjda efter genomfört lopp. Jag och Caroline. 

Så var det loppet gjort! 

Det var ingen trevlig löpning måste jag säga men jag är stolt över att ha genomfört det. När vi körde in mot stan ösregnade det och när vi hade parkerat bilen satt vi kvar där länge för att slippa gå ur bilen. Till slut var vi tvingade att ta oss till fältet och det utan paraply. Caroline sprang 1 mil och startade en halvtimme före mig. Jag hade på mig korta träningsbyxor, linne, tröja och vindjacka som jag skulle springa i, men fick välja att även dra på överdragsbyxor och min tjocka Pelle P tröja för att inte frysa ihjäl. Tanken var att de skulle av innan start, men jag frös så mycket att jag valde att springa iväg med de kläderna på. Och mössa! Givetvis blev det alldeles för varmt och redan efter 2 km fick jag ta av Pelle P tröjan och hänga den runt midjan. Efter 4 km åkte mössan av och låg som en klump i fickan. Jag som är så superkräsen på hur jag är klätt och hur kläderna sitter när jag tränar, trivdes inte alls. Sprang in i mål och såg tiden 38 minuter och blev så superbesviken på mig själv, men så påminde Caroline mig om att jag hade startar 10 minuter senare och min tid var alltså 28 minuter och då kändes det mycket bättre.

Jag är inte bra på det här med löpning. Min kondition håller inte och jag har ett märkligt löpsteg som jag inte gillar. Det funkar mycket bättre när jag springer intervaller på löpbandet på gymmet. Då sätter jag på Tabatatimer och springer skitfort, 17 km/tim, i 20 sekunder och sen hoppar jag åt sidan och vilar i 10 sekunder. Mina löpsteg är så mycket mer bekväma när jag springer jättefort. Det var lite svårt innan jag fick in tekniken på att hoppa åt sidan och så hoppa på igen i farten, men nu har jag full koll på det och trivs jättebra med att springa så. Brukar upprepa det 10 gånger och sedan kör jag lyft i gymmet.

Stolt alla fall att jag genomförde loppet igår trots skitväder och efter att ha haft lite picknick hemma hos mig med Caroline och Cecilia, somnade jag som en gris. Man sover så gott när man har fått använda kroppen ordentligt, men tyvärr vaknar jag fortfarande för tidigt. Hann inte med nya rullgardiner i helgen så det är fortfarande väldigt ljust redan i ottan.

Nu kör vi på med en fullproppad arbetsdag och idag ser jag fram emot en lugn och skön eftermiddag med barnen.

Kram

Dags att springa! 

Idag är det dags för Vårruset och just nu känns det som om allt går emot mig med den löpningen. Har inte tränat löpning alls i det sista på grund av min onda tå och den gör fortfarande lika ont. Har satt plåster på den så jag hoppas att det ska skydda lite. Så regnar det och blåser för fullt och som om inte det vore nog så dök mensen upp här igen. Förr fick jag alltid ont i magen, men numera är det mina ben som är värst. Jag får rysligt ont i benen och det känns som om jag har växtvärk i dem. Har proppat i mig Ipren och hoppas att det ska hjälpa lite. Det är ju bara 5 km som ska springas så jag löser nog det, men förutsättningarna hade ju kunnat vara bättre.Rafael hjälper mig med tjejerna och om vädret blir lite bättre så kommer de in och hejar på mig. En dag ska jag anmäla mig till Göteborgsvarvet, men det dröjer nog ett par år innan jag når det målet.

Nu ska jag jobba undan ett par saker till innan det är dags att åka hem och byta om och ladda med lite frukt.

Kram så länge!

]]> http://lifestyleblogs.se/mrsmoet/2013/05/13/inte-sa-passande/feed/ 4