Lyx blandat med eftertanke

Här sover vi dessa nätter. Visst är det gulligt med de fina svanarna som de gjort av handdukar. På Emilias säng, till höger i bilden, har de gjort en elefant av handdukar. På nätterna fällar man ner ett myggnät och ligger skyddad. Vill ni se utsikten om man ställer sig bakom sänggaveln?

….så här ser det ut då! Rafael står där ute och filmar. Man sover väldigt bra måste jag säga och det var grymt att vakna i morse och dra för gardinerna och möta havet direkt. Dörrarna går att öppna och där har vi en liten altan med solsängar som vi ligger i och hör havets brus på kvällen. 

Kontraster i paradiset

Som ni ser så bor vi väldigt bra här på Koh Mook och det finns inte mycket att klaga på. Här är enormt vackert och så himla fridfullt. Dock har jag sett delar av ön som inte tillhör oss ”rika västerlänningar”. Jag och Rafael tog en promenad genom ön idag för att handla hem lite dricka och chips. Tjejerna stannade på hotellet och lekte med nyvunna vänner. Det räcker att du kommer ut från denna Resort så ändras miljön omgående. Direkt blir det riktigt skitigt och äckligt, med sopor slänga överallt. Jag förstår inte hur de orkar leva med så mycket skit runt sig? Allt slängs bara rakt av i naturen, som om de inte har papperskorgar eller soppåsar. Vi gick även genom byn där öns befolkning bor och det är sån enorm kontrast till det som vi bor i här. Plåtskjul, betonghyddor och rangliga trähus. Skräp slängt överallt, tvätt högt och lågt och allmän kaos. Alla människor ser dock lyckliga ut och hälsar glatt. Dumt att inte tjejerna var med, för det hade varit bra för dem att se att alla inte har det fullt så bra som vad de har det.

Jag har även upplevt vad miljöförstöringen ställer till med, och det gav mig en riktig tankeställare kan jag lova. Leonie och jag ligger i havet och badar när hon plötsligt säger att hennes simglasögon är kladdiga av något. Jag trodde att det bara var lera och tar dem för att dra bort allt, men får istället kladdet på mina fingrar och det vill inte gå bort. Det visar sig vara läckande olja från båtarna som sitter som berg på mina fingrar. Nu förstår jag att fåglar och fiskar får problem när denna skiten hamnar i havet, för vi hade problem att få bort det med skrubb och tvål. Fy!

Det är väldigt mycket svenskar här och ibland blir man riktigt ledsen när man ser hur somliga beter sig. En del har så lite respekt för att vi faktiskt får ta del av ett land där befolkningen har så himla mycket mindre än vad vi har. Igår satt två familjer och lät sina små ungar leka med duschen medan de satt i godan ro och åt och drack. Säkert skönt för föräldrarna, men att de inte tänker ett dugg på att rent rinnande vatten kostar. Jag skäms när jag ser sånt, och jag såg att Thailändarna så gärna ville säga till barnen/föräldrarna, men att det inte helt vågade eftersom vi är gäster på deras Resort. Man ser även många som låter sina barn plocka på sig mängder med mat på buffer. Så mycket mat som barnen aldrig kommer att orka äta upp, men som de då tycker att de bara kan kasta eftersom det ingår i priset. Jag tycker allt är så jävla respektlöst att jag kräks. Det är kanske lätt att man slappnar av rejält, men jag tycker man får ha i bakhuvudet att människorna här som ger så otroligt mycket för att vi ska trivas, inte alls har samma förutsättningar som oss, och det minsta vi kan göra är att visa respekt genom att inte slösa och kasta bort tillgångar.

Så ja, nu har jag fått ur mig det. Rafael och Leonie har gått och lagt sig, och jag och Emilia sitter ute. Hon med sitt Nintendo och jag med min blogg. Nu funkar nätet ganska bra så då passar jag på. Vi ska snart också plocka ihop och gå till vår Bungalow. I morgon far vi vidare mot Koh Bulone, men det är först runt lunch så vi hinner sola och bada här halva dagen.

Kram kram