Emilia igår på grannarnas altan, där vi passade på att grilla eftersom solen sken från klarblå himmel när vi åkte från jobbet.
Det känns som om Emilia har växt flera år sedan hon började Förskolan. Tuffare attityd, mer självständig och helt andra vanor. Mycket är till det bättre, men de hemska utbrotten kommer lite då och då. Hon har även börjat babbla konstant om döden. I förrgår ville hon själv dö, utan att ha haft ett utbrott! Jag frågade henne varför, och svaret var att det låter roligt att sitta uppe på molnen. Förklarade att vi först skulle uppleva roliga saker här i livet och att vi gärna ville ha hennes sällskap väldigt länge till. Då påminde om om att morfar faktiskt var där upp och att han kanske också ville ha hennes sällskap. Jag minns att jag själv var väldigt upptagen med detta med döden under en period, så jag får för mig att det tillhör vanligheten att de har tankar kring det?
Här på kontoret har vi just ätit en smarrig LCHF lunch. Jag ska försöka hålla mig till detta nu för att tappa några kilon som sitter där jag inte vill ha dem. Målet är att vara 6 kg lättare till februari, när det är dags för bikini!
