En liten honungstjuv som är så stolt över att hon numera kan få upp burken själv och ta så mycket hon vill. Man får verkligen hålla koll på henne numera!
Den lilla honungsälskaren sover nu tillsammans med sin syster och det ”enda” som hörs i huset är de numera välkända vuvzelas. Snacka om att det är det alla kommer att minnas från detta Fotbolls VM! Ett ord som jag tror att inte många kunde för en vecka sedan? Jag störs inte så mycket av dem, men jag tycker heller inte att det låter så kul.
I morgon kommer ett helvete att bryta ut! Jag har fått veta att jag tydligen är mer PMS:ig än vad jag själv trodde. Raffa och jag har det som regel väldigt bra ihop. Jag är ofta väldigt stolt över att vi fixar vårt liv tillsammans som innehållit ganska många tuffa tider. Tyvärr är det dock så att när vi krisar så gör vi det ordentligt. Det finns liksom inga normaltjafs hemma hos oss, utan här blir det total katastrof när det väl sker. Papper för skilsmässa har varit signerade, så långt har det gått!
För några veckor sedan kom Anna och hade analyserat våra stora gräl, något hon ofta blir ganska involverad i eftersom jag är en lipsill som har svårt att hålla masken. Hon hade räknat lite bakåt och insett att våra fyra senast kriser alltid inträffat under mina PMS dagar. När jag nu fått fundera lite på saken så inser jag att Raffa nog alltid gör samma saker, men de saker han gör som stör mig, det stör mig bara när jag har PMS. Jag tål ingenting när den där dagen kommer, och i morgon kommer den.
Nu har vi förberett oss för detta. Raffa har lovat att uppföra sig exemplariskt och jag har lovat att räkna till minst 30 innan jag över huvudtaget skaffar mig en åsikt. Jag känner redan idag att det är på väg, för just nu tycker jag allt är fel och vill ge upp det mesta. Jag har nog aldrig varit tjockare än vad jag är idag, och huset har aldrig varit tråkigare än vad det är nu. Jag vill inte sova och jag vill inte vara vaken. Inte kan jag fota och inte vill jag heller. Hur är det möjligt att dessa hormoner tar över så fullständigt?
Kram Åsa
bra inlägg. känner igen mig i den senare hälften allt för väl. men det är skönt när man kommer på att det faktiskt är hormonerna det beror på. kram till dig. hoppas du ändå får en okej dag imorgon.
Ja suck de där hormonerna…men jag har ändå gått här och inbillat mig att det nog har det blivit bättre med åren…tji fick jag när det kom upp på tapeten här hemma för någon vecka sen!!! Det är tydligen bara JAG som tycker (tror) att det lugnat sig lite, för jag fick inget medhåll överhuvudtaget bara en massa konstiga blickar! Men jag har en hyfsat smart familj som upplyste mig om att det var inte jag som ”frisknat” till utan dom som hittat ett bra sätt för att inte väcka den vulkan som sover.
Förlåt Lizette men jag kan inte låta bli att skratta lite när jag läser din kommentar!