Denna enorma Ask ( tror jag det är ?) står på vår baksida av huset och jag drömmer om att sätta en gunga i den nedersta grenen. Även på den som är längst ner så är det väldigt högt och trädet står även i en backe, vilket gör att det känns ännu högre. Om jag lyckas hänga upp en stor gunga där ( Raffa får stå på stegen, inte jag!) så skulle det vara underbart att gunga där. Det får bli ett väldigt långt rep, och det kommer bli en härlig känsla av höjd när man sätter fart på gungan.
I eftermiddag sprack mitt tålamod som ensam förälder i huset! Jag vill ha hem min man NU! Väldigt mycket går bra, men det tär verkligen på krafterna att ta allt ansvar själv. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, alla ensamstående föräldrar förtjänar den största guldstjärnan i världen för det jobb de gör .
Jag skulle ge mig på att koppla in spisen och det gick åt pipsvängen. Jag är inte den som drar mig för att lösa saker själv, men detta var visst mer än jag klarade av. Jag hittade de fyra små sladdarna som skulle anslutas och såg även vilken färg som skulle på vilken plats, men inte startade spisen för det. Tog en bild av det jag gjorde och skickade till en av våra tidigare anställda och han messade tillbaka att det såg bra ut. Tyvärr dog ALL el i huset när jag hade kopplat färdigt, så tydligen hade jag gjort något galet. Bytte alla proppar och kollad alla säkringar men inget hjälpte. Ringde åter till Erik och fick då höra att jag förmodligen brutit jordfelsbrytaren. Ner till källaren och in i det som jag kallar spindelrummet. Med en liten ficklampa hittade jag den brytaren som jag skulle trycka på för att få igång allt igen. När den då hoppar igång så kör min centraldammsugare igång, och den sitter precis där jag stod på en stol. Jag blev så rädd att jag både for ner från stolen och höll på att kissa på mig!
Nu skiter jag i spisen! Vi får äta ugns- och Micromat några i morgon också och sen får Raffa fixa det. Eller så skickar jag en av killarna hem till oss i morgon för att lösa det. Jag ger upp!
Emilia har skaffat sig en väldigt kaxig attityd och den köper jag inte. Allt är NEJ och svarta blickar på mig. Inget passar fröken. Den andra lilla ungen är i bryt-ihop-och-gråt-hela-tiden-fasen. Jag tror minsann hon gråter ca 37 gånger om dagen. För ALLT!
Nä du Raffa, nu är du hjärtligt välkommen hem. Eller så byter vi. Jag kan gott tänka mig att sitta fast i Polen några dagar nu. Jag kan ju säga Hej, Tack och kaffe på polska så det ordnar sig nog. Dessutom kan jag sjunga ”Ja må hon leva” på Polska så jag kanske kan bli gatumusikant och tjäna ihop till hotellboende!
Kram Åsa
Hej finaste du!
Du gjorde ett tappert försök iallafall och det tycker jag du ska klappa dig på axelt för. Samma visa är det med kidsen här hemma, det är bryt-ihop-för-allt-och-skrik-i-höga-toner-period för tillfället och tålamodet får sig några prövningar om dagen.
Jag har lyckats hålla tålamodet mot barnen men idag när de somnat och Henric somnat på sofflocket bröt jag ihop totalt i min ensamhet. Jag grät som ett barn tills jag kände mig totalt urlöjlig, nu i efterhand skäms jag lite för mig själv.
Haha…kan du det där på polska hade du nog klarat dig galant ett tag, lite sång och kaffe kommer man långt på.
Miljoners kramar till dig min fina vän!
Jag tycker du var duktig som klarade spisen så långt. El och grejer är svårt. hoppas att pappan snart kommer hem till er!
Jag tycker också att alla ensamstående förtjänar en guldstjärna, de är starka som fixar allt!
Jag önskar er en mysig kväll, kram Elin!