Dagen blev inte helt som jag hade tänkt mig. Redan innan lunch ringde de från dagis och hörde om jag kunde hämta Emilia. Hon var ledsen och hade ont i magen. Jag åkte givetvis och hämtade henne och nu har hon gjort mig sällskap på jobbet. Hon har fullt upp med att spela på Bolibompa, och jag försöker jobba på mitt håll. Tyvärr är inte tankarna helt där de ska vara och jag har lite svårt att fokusera.
Emilia har varit väldigt mycket ledsen i det sista och hon klagar ofta på att hon har ont i magen. Hon sover dåligt och gråter ofta mitt i natten. Hon har ett väldigt behov av att vara med mig eller Raffa, och hon har enormt mycket frågor om allt. Just magen bekymrar mig lite. Vi gjorde ett test på henne för ca 6 månader sedan om hon kanske var laktosintolerant, men det visade ingenting. Under två veckor fick hon heller ingen laktos, men det gjorde varken till eller från. Nu börjar jag fundera på att ta en till koll på henne. Samtidigt undrar jag ibland om det är en grej hon säger för att få vara med mig istället på jobbet? Sedan jag hämtade henne, har allt varit normalt och hon klagar inte alls. FY, vad jobbigt det är att inte veta vad som rör sig i det lilla vackra huvudet.
Nu ska vi snart åka hem och jag ska fixa till mig inför Brukarrådsmöte med Förskolan. Helt ärligt, så har jag ingen som helst lust att åka iväg på möte idag, men nu har jag sagt att jag ska gå denna gång så då får jag väl göra det!
Kram
Har inte barn en minitonårsålder vid 6 år??
med många frågor om död och försvinnande och barn och allt däromkring??, känns som min lillskrutta också börjar få ett väldigt behov av mamma och pappa bara vi är i närhehet är allt bra…
Vet inte riktigt men har hört det…
KRAMISAR
Hoppas det ordnar upp sig med Emilia!
Oj, vad jobbigt! Jag antar att hon inte riktigt kan förklara varför hon är ledsen, förutom att det gör ont i magen?
Det är så himla svårt att veta om de verkligen har ont eller inte. Sist när L varit hemma från dagis ett par dagar, just efter att jag hade fått hämta henne pga magont, så ville hon inte tillbaka till dagis när det väl var dags. Det skulle ju vara fruktansvärt om jag lämnade henne trots att hon hade ont, men i detta fallet trodde jag inte att det stämde… Och när hon insåg att hon faktiskt skulle till dagis nämnde hon inte magen mer.
Jag hoppas att det ordnar upp sig med Emilia snart och att det bara är något tillfälligt! Det är kanske något på dagis trots allt? Du skrev ju tidigare att hon inte vill dit?
Kram
Just magont är ofta en psykosomatisk åkomma hos flickor, där sätter sig lätt ängslan & oro…det händer ju mycket i hennes lilla huvud. Många frågor & funderingar, & då vill man ju vara nära sin mamma.
Men det kan ju oxå vara så att hon är överkänslig för ngt & det skadar ju aldrig att titta över henne hos doktorn.
Hoppas verkligen att det löser sig & att Lilla E snart mår bra igen & hennes mamma.
Massor av kramar<3
Åh, va jobbigt, så vill man ju inte misstro dem att de ”spelar teater” bara för att få komma hem. Det är inte lätt det där. Klagar hon på magont även när hon är hemma eller är det bara då det finns lite ängslighet och oro med i bilden?
Hoppas att det löser sig!
KRAM C
Stackars liten. Jag kan förstå att det måste vara svårt att veta vad som är fel när hon har ont i magen. Hoppas det snart blir lättare.
Kram Elin!
Vad jobbigt när ni inte vet varför hon har ont. Det faktum att hon gråter om nätterna kanske har samband med hennes magont. Hon kanske behöver få ut lite tankar hos någon som inte står hennes så nära som föräldrarna oftast gör. Någon granne, bekant som hon har förtroende för? Finns även många duktiga kuratorer som är experter på att prata med barn som har en hel del grubblerier inom sig. Även om hon bara ”låtsas” må dåligt tycker jag att det är signaler som ska tas med största allvar då det visar tecken på att något inte står rätt till. Jag hoppas verkligen att hon mår bättre snart då det måste vara väldigt jobbigt för er alla.
Åh vad jobbigt när det är sådär, och när man inte vet riktigt om det är ont ”på riktigt” eller ren oro.
Dock fick vi oss en läxa här med Hanna och nu mer tar jag nästan alltid magont på allvar,
Hanna hade ont i sin mage till o från under 1 år när hon var runt 8 år, trodde henne inte alltid om jag ska vara ärlig tills det en dag blev akut och blindtarmen fick opereras bort.Läkaren trodde då att den spökat till o från under den tiden…skämdes ganska mycket då som inte tagit hennes smärtor på ”allvar” utan jag trodde flera ggr att det var en ”grej”, och folk har så lätt att säga att tjejer är såååå oroliga.
Problemet var att hon inte var speciellt påverkad många ggr, och Hanna är en tjej med låg tolerans nivå när det gör ont så det är svårt att veta *ler*
Sen har ju Hanna dessutom en historik av magsmärtor och är laktosintolerant och vi har till och från uteslutit även mjölkprotein, men det gör varken till eller ifrån.
Hon får sina intervallsmärtor med jämna mellanrum som inte går att förklara riktigt…
dock kräks hon samtidigt och får diarrer.
Jag tycker ni ska vara uppmärksamma på hennes onda, särskilt om hon vaknar av det på nätterna.
Det känns inte som det ”bara” kan vara oro?
Dessutom kan det vara så att hon känner sig (förstås) tryggare hemma och då blir det lättare att fokusera på annat än det som gör ont (låter dumt när jag skriver men jag hoppas du är med på hur jag menar!)
Det är svårt!
Men jag hade absolut tagit henne till en läkare för att utesluta att det onda beror på ngt rent fysiskt, det kan ju vara så att hon ”bara” har en irriterad tarm, och det kan ju göra tillräkligt ont liksom!
Många tankar o förlåt om jag svamlar på en massa, men ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat!
Jag hoppas det ordnar sig för Emilia och att hon snart får må bra igen!
Det är inte alltid lätt att vara förälder *phu*
KRAM!
//Jessica
Jessica:
Du svamlar inte alls!
Jag känner också att jag måste ta detta på allvar eftersom det kommer så ofta.
Hon ligger i soffan nu och vill inte sova. Jag tar henne till vår Vårdcentral i morgon och ser hur långt de kan hjälpa oss.
Kram åsa
Vad bra att du går till vårdcentralen – om inte annat för att utesluta att hon har någon intolerans.
När jag var 6-år hade jag nästan alltid ont i magen och som någon skrev ovan var det allt i omgivningen som jag tog in och ”bearbetade” genom magen. Mycket oro och ängslan, sedan när jag började skolan blev det mer och mer och så fort något blev lite jobbigt sa jag/hade jag ont i magen. Mamma var såklart väldigt frustrerad men gjorde som du nu bestämt dig för och tog tag i och försökte utesluta allt som skulle kunna vara farligt.
Sista gången vi var till sjukhuset fick jag ett lavemang – det tyckte jag inte alls om så när jag ”fick ont” i magen därefter frågade mina föräldrar mig om jag hade mer eller mindre ont i magen än när vi var till sjukhuset – och av någon konstig anledning hade jag alltid mindre ont i magen än då
Det är ju så mycket att bearbeta när man är 6 år och tycker att du verkar vara en toppen mamma som alltid tar dig tid till dina små! Lycka till så håller jag tummarna för att ni får svar!
Hej hej.. första gången jag kommenterar här inne men nu kände jag att jag var tvungen. Jag har nämligen oxå en tjej med mycket magont. Hon är mjölkallergisk (mjölkprotein) och har så varit från att hon var bebis så vi har alltid varit mycket uppmärksamma på just hennes mage då det var så allergin upptäcktes. I dag är hon 10 år och har alltid alltid haft problem med magen i perioder men de senaste åren har det mest varit HELA tiden. Vi har gått på utredning hos barnmedicin i 3 olika omgångar då de gjort alla möjliga tänkbara tester. Avföringsprover, allergitester, matdagböcker.. ja det mesta har vi gjort. Men de har inte hittat nåt och vi har liksom fått leva med hennes onda mage. Men det sista året har hon varit väldigt fäst vid oss, sovit allt sämre, varit vaken nattetid med magont och varit mycket ledsen och hon har även hållt sig mycket för magen och sagt att det gjort ont när hon rör den från utsidan oxå. Tillslut fick jag nog och kontaktade barnmedicin igen.. då läkaren kände på hennes mage kände hon nåt hårt. Panik.. Vi fick tid för både röntgen av buk och ultraljud av tarmar. Läkarna sa vad det kunde vara men det var liksom för hemskt att ta in.. Väldigt jobbig period följde men som tur var fick vi snabbt tid på Östra och barnröntgen.
Som vi hoppats var hon frisk.. inget elakt i magen MEN hon var väldigt förstoppad. Stackarn har förmodligen varit det i ÅR
Nu när hon dagligen äter medicin mot förstoppning är hon en helt annan tjej.. GLAD framför allt och ser friskare ut.
Vill inte skrämmas på nåt sätt men jag kände så väl igen mig i det du skrev så det kanske är nåt som är värt att kolla upp??
Hoppas på att hon snart blir bättre! Kram Kram