Vilken underbar dag det blev. Jag får gå tillbaka till min egen barndom för att minnas så här mycket snö. Så mycket att vi till och med kunnat gräva en koja till tjejerna. När tjejerna låg därinne fick jag lite panik och kunde inte släppa ur huvudet vad som skulle kunna hända ifall den rasade ihop. Jag minns att jag och Millan var ute hela dagar, till och med i flera dagar, för att bygga kojor när vi var små. Inga föräldrar fanns i närheten, de var inomhus och pysslade med sitt. Förmodligen var vi äldre än vad mina barn är idag, men jag kan ändå tänka att fy fader så illa det hade kunnat gå! Jag kommer så väl ihåg den gången vi hade byggt ett djupt, smalt hål som jag självklart skulle stoppa huvudet i. Jag ramlade givetvis och bara fötterna stack upp, vilket gjorde det omöjligt för mig att komma upp igen. Det var många minuter i det hålet uppochner innan en granne kom och drog upp mig! Raffa och jag har tjatat hela dagen och präntat in i huvudet på tjejerna att de inte inte får stoppa in pekfingret i grottan utan att någon av oss är i närheten!
Efter en hel dag ute med den obligatoriska korvgrillningen gick vi in och bastade. Livet på en pinne! Nu har tjejerna och jag gjort desserter som vi ska äta i kväll efter maten. Hittade ett nytt recept som jag ville prova. Blir det bra kommer recept och bilder på bloggen under kvällen. Några av ingredienserna är passionsfrukt och turkisk yogurt! Nu ska vi leka vidare. Det nya här hemma är att jag har börjat träna Emilia på pianot som står där nere. Vi har klistrat upp siffror på…. ( vad katten heter det på ett piano?? Det står helt still? Tangenter?)
Kram så länge
