Bild från The Studio-09
Jag har kommit på mig själv flera gånger senaste året med att tänka: Var det så här det skulle bli? Är detta allt? Blir det inget mer nu? Jag är en väldigt lycklig människa på många sätt, men ändå kan jag inte låta bli att fundera på om livet bara ska se ut så här? Har jag fått allt jag har väntat på nu? Jag har mina två underbara tjejer, gift, hus, bil och ett jobb. Sen då? Kommer det inget mer? Ska jag bara gå nu och vänta på att bli mormor, få pension och sedan lämna in? Skulle jag inte göra lite till?
Många frågor som snurrar i mitt huvud. Är det kanske bara en ångest över att jag blir äldre, eller är det kanske en liten saknad över att vi inte ska ha fler barn? Det gör ont i mig när jag plockar bort bebissakerna som inte längre ska användas. Det gör ont när jag tänker att jag aldrig ska få uppleva det igen. Jag är egentligen ganska enig med Raffa om att det räcker gott med två barn, men samtidigt har jag svårt för tanken på att det aldrig mer ska ske. Jag känner mig förbrukad. Som om jag inte har något kvar att se fram emot. Jag har gjort mitt.
Samma känsla har jag när det gäller mitt jobb. Jag känner, jaha var det bara ekonom jag skulle vara? Var det mitt kall att boka monteringar av värmepumpar? Ska jag hålla på att åka fram och tillbaka till Högsbo 5 dagar i veckan och vara nöjd med det? Tänk alla de “Mina vänner” böckerna som man skrev i när man var liten. – Jag vill bli när jag blir stor? Jag minns inte att jag någon gång skrev att jag vill sälja värmepumpar?
Så har vi då huset. Jag älskar främst platsen som vi bor på och ju mer vi fixar till här hemma, desto mer älskar jag även huset. Tyvärr har jag även insett att klyschan “man blir aldrig klar med ett hus” stämmer. Efter 6 år i detta hus är vi fortfarande inte färdiga med första rundan, och redan nu börjar jag att planera för att göra om de rum som vi först började med! Ska mina helger för resten av livet bestå i att fixa med huset? När ska jag sitta i trädgården, njuta av solen och titta på mina blommor och anse mig klar? När ska jag bara njuta av det som jag har?
Störst ångest får jag när jag tänker på mina tjejer. De är så ljuvliga just nu, men jag hinner inte njuta av dem. Leonie babblar den ena roliga storyn efter den andra, men jag hör hälften. Emilia suger efter kunskaper och jag hinner säga en bokstav lite då och då. Jag är ärligt talat livrädd för att jag vaknar en dag och de står där och säger att nu är det dags att flytta hemifrån och jag själv kliar mig i huvudet och undrar vad katten som hände? Kan vi inte bara trycka på paus en liten stund?
Time out. De två orden som jag har haft i mitt huvud en lång tid. Stanna livet lite så jag hinner njuta, se och höra. Låt mig slippa stressa till ett jobb, slippa fundera över ekonomi och konjunkturer, skita i rabatter som måste rensas. Bara vara. Bara njuta. Bara finnas. Innan det är för sent. Innan livet har runnit iväg.
Än är det inte för sent. Jag kan fortfarande göra förändringar i mitt liv. Nu ska jag bara fundera vidare på hur det skulle gå till.
♥
Oj vad jag känner igen mig i det här alla dessa funderingar, vet inte om det är åldersnojja men inte vad jag kände utan mer som du säger var det här allt jag skulle göra i mitt liv??
Kan det bero på att man gjort massor redan, eller är det bara det att man aldrig blir riktigt ”nöjd”, kolla mig som egentligen fortfarande håller på att fundera på vad jag ska bli när jag blir stor….
Usch det här är tunga frågor får du några bra svar please tell me för jag funderar ofta jag med..
KRAMISAR Sötis
ta hand om dig nu!!!!
Tunga frågor.. men å andra sidan är det väl skönt att inte vara nöjd? Jag menar, hur kul skulle det vara att va helt nöjd redan? Att inte ha några drömmar eller mål att sikta mot? Sedan är det ju skönt om man vet vilka ens drömmar är…
Jag skulle också gärna vilja ha en pausknapp för jag hinner inte heller med. L fyller 4 år om 2veckor och jag tyckte just att hon fyllde 1! Tiden rusar iväg och jag hinner inte riktigt njuta av nuet utan det är alltid något nytt att stressa vidare mot. Jag hinner inte med, och ändå har jag gått ner i arbetstid och slipper pendla 7 mil enkel riktning varje dag, så jag borde ju ha mer tid över. Men nej.
Just nu håller vi på med det stora renoveringsprojektet ”hela ovanvåningen” och jag både längtar och fasar inför att huset ska invaderas av snickare. Urk.. Vill ju bara vara liksom… samtidigt vill jag gärna få lite fint här hemma. Jag är en ganska bekväm person som kommer att tycka att det är lite jobbigt att sova i arbetsrummet, men å andra sidan är jag glad att jag har drömmar
Jag hoppas att du kommer till insikt över vad det är du vill med ditt liv och att du hittar möjligheten att NJUTA!
Kram!
Oj, det kunde varit jag som skrev det där. Vi/jag har precis samma funderingar, jag satt till och med och tittade på svenska skolan i thailand och drömde mig bort i går. Det jag känner nu är att någon gång måste man chansa, göra det där man drömmer om och bara leva, att gå och fundera över hur mycket bättre man kunde ha det kväver en tillslut, eller iaf mig.
Hoppas du får tid att fundera och känna efter vad just du och din familj vill ha ut av livet, Kramar
Djupa tankar!
Kanske du skall hoppa i det & göra något med din arbetssituation?
Den har du pratat om sedan du & jag lärde känna varandra Gumman ;D
Önskar dig bästa dagen gumman <3
Du kommer att få många kommentarer om att man känner igen sig. Kunde inte ha beskrivit det bättre själv. Värst är nog barnen. Jag tycket jag bara gnatar på dem och som du skrev, man lyssnar men endå inte för man har så många tankar igång samtidigt. Det första jag ska ta tag i är att börja lyssna mer på barnen. För de har då en massa roligheter för sig hela tiden.
varma kramar
Usch dessa tankar!
Tycker absolut du ska ta dig en funderare gällande arbetssituationen. Man ska ha ett arbete man trivs med. Tror du skulle må bra av att ha en massa goa kollegor kring dig.
Kramkram
Jag tror att alla får de tankarna någon gång (eller fler) i sitt liv, så det är nog helt naturligt. Delvis kan det säkert vara åldersrelaterat eftersom tiden går så himla fort och man har ett jämt göra att bara hänga med i svängarna, och rätt som det är så är det dags för barnen att flytta hemifrån eller så är man plötsligt snart pensionär eller något annat. Samtidigt tror jag att människan alltid har någon dröm som hon vill uppnå och som blir en sporre, och då känns livet väldigt gôtt leva i alla fall.
Har du varit inne i mitt huvud
Har också dessa tankar, jämt och ständigt nuförtiden 
Appropå huset så känner jag exakt likadant, jag skulle i vilken sekund som helst sälja det och flytta till ett litet radhus. Saken är den att min man vill inte. Nu ska vi göra om badrummet, allt för att kanske trivas lite bättre………men det tar aldrig slut på vad man vill göra.
Önskar dig en trevlig helg, så här en dag i förtid
Kram
Jaa du, många tankar, som du definitivt inte är ensam om.
Men att göra som du skriver, fundera över vad du verkligen vill.
För hur det än är så är man väl rätt nöjd, men jag tror det hör till vår natur att alltid sträva efter något annat. För hur trist skulle det inte bli att bara luta sig tillbaka och känna att man är klar med allt?
Vännen!
En timeout är precis vad jag skulle vilja ha!
Ett års lång timeout på en varm solig strand med familjen.
Ska vi börja tippa ihop?
kram
Det är mycket sunda tankar du har och som förmodligen drabbar de flesta ibland. Ibland är man för fokuserad på att som ska ordnas i framtiden och missar det som sker här och nu, då finns tyvärr risken att man vaknar upp en dag och kanske inte alls har fått uppleva att det positiva runtomkring. De där drömmarna du hade som liten är kanske inte försena för att uppleva om det fortfarande är en längtan inom dig. Kanske inte behöver handla om stora förändringar utan ibland kan flera små saker göra en stor skillnad. Jag är också livrädd för att missa sonens uppväxt då det är lätt att man ofta har sin fokusering någonannanstan. Mitt val av yrke är även det något jag ofta ifrågasätter och brukar se det som en möjlighet att utvecklas. Bara för att man har hamnat på ett visst ställe pga av studier eller annat anser inte jag att man måste stanna kvar just där om det finns andra möjligheter.
Ett litet boktips på vägen är boken Mindfulness för föräldrar skriven av Heidi Andersen & Anna-Maria Stawreberg. Den står högst upp på min att läsa lista och kan förhoppningsvis lära mig att njuta mer av stunderna tillsammans med sonen.
Kloka tankar du har. Det är nog nyttigt att reflektera över sin tillvaro ibland. Jag tycker framför allt att vi svenskar många gånger är dåliga på att uppskatta det vi har och njuta av tillvaron. Vi är så stressade jämt, det är så mycket vi ska göra att vi inte hinner stanna upp och lyssna på våra egna barn PÅ RIKTIGT.
Kramar
OJ vilka härliga funderingar du har.
Hur ofta har man inte just dessa tankar, som någonstans snuddar på att man inte vill säga dom. Känner sig en smula otacksam för allt det braiga man ändå har i livet….vill inte vara otacksam ju.
Men är det inte så det ska vara…..på sätt och vis?
Att vi hela tiden ska sträva efter någonting mer….någonting som förändrar…..ett nytt mål att jobba sig fram till.
Hur hade det varit om vi satt oss och var nöjd med allt?……
Jag tröstar åtminstonde mig själv med att det måste bero på att människan är skapt så……även om det inte är alltid som dessa funderingar kommer smygandes.
Ha det gott och jag önskar dig all lycka i ditt letande efter nya mål.
//Janeth
Vilket fantastiskt bra inlägg. Jag satt som fängslad från första ordet till sista. Jag tycker att alla borde ha rätt till en egen pausknapp. Livet går för fort fram ibland. När jag känner sådär ”nu händer det ju ingenting” brukar jag försöka planera in något som jag verkligen ser fram emot.
Mycket klokt skrivet!
Kram Elin!
Så bra skrivet, tror många känner igen sig i det du skriver, även jag i en del. Tror människan har svårt att nöja sig utan strävar nog ofta efter mer och bättre och tror att gräset alltid är grönare på andra sidan… Hoppas du snart kommer känna dej tillfreds med allt. Kramar
Du har sååå rätt!!!
Nästan som att läsa mina egna tankar ! Hur många gånger har man inte tänkt just så, var det här allt.
En tim-out vore bra att kunna ta till, stanna upp och se sig omkring.
Sen är det ju det där med att ta vara på varje dag.
Fånga dagen !!
Lite åldersnoja har vi nog drabbats av bägge två.
Själv är jag väldigt fundersam på mitt arbete.
Är detta vad jag vill ?
Nej blir mitt svar direkt men hur gör jag för att bryta mönstret.
Barnen däremot händer det alltid nya saker med och du har ju snart skol tiden framför dig vilket är en helt ny upplevelse.
Huset….ja det blir man nog aldrig klar med.
Men så länge man vill förändra så är det väll positivt.
Tänk att bara gå runt och inte vilja något.
Och när barnen flyttar ut så …ja då blir det tomt.
Ha det gott.
Kram
Jag tänker vänd på tanken. Vad hade du väntat dig av livet…Det kanske är detta som är livet: vi föds, skola, arbete ,kärlek ,jobb, hem ,barn, mer jobb mer barn mer kärlek, goda vänner, sol, sommar, bad ,god mat, andlig spis, kultur.Ja för mig låter det inte så dumt… Och som Hasse och Tage sa. ”Livet är som en påse tomt och innehållslöst… om man inte fyller den med något. Kram på dig du verkar vara en kanontjej.<3