Bild från artikel i senaste numret av Amelia!
I fredags köpte jag senaste numret av tidningen Amelia, och hittade ovan artikel som jag läste direkt. Den fick mig verkligen att tänka efter, och även om vi inte har det precis som paret ovan, så insåg jag att det är dags för lite förändring här hemma. Min dator har i huvudsak använts av tjejerna som har spelat “Häxan surtant”, och jag har lagt minimal med tid vid datorn. Istället har tiden gått till att PRATA med min man.
Det är väldigt lätt att man slutar att existera själv som person när man har två små barn. Alla dagar och minuter kretsar kring dessa barn och deras välbefinnande, och konstigt vore kanske annars. När man dessutom driver företag ihop, är det lätt att ytterligare tid går åt till att snacka jobb. Jag har tröttnat på att bara prata barn, jobb, räntor, värmepumpar och likviditet med min man. Jag vill få tid att prata om OSS. Den tiden tog jag mig i helgen.
Jag inser också att vi hamnat i en ganska ond cirkel här hemma. Jag sitter mycket vid datorn på kvällarna, och det skyller jag på att Raffa ändå bara ser på TV. Raffa å andra sidan ser väldigt mycket på TV( eller somnar), och det skyller han på att jag sitter ju ändå vid datorn. Mitt i allt glömmer man lätt att man måste säga till för att få tid för varandra. Jag har saknat den man som jag föll för för ca 9 år sedan, han som jag kunde prata om allt med. Vi satt ofta och pratade till långt in på natten om allt möjligt, men det händer nästan aldrig längre. Nu är man trött istället och vet att man ska upp tidigt och ta hand om barn.
När man sedan börjar bli lite bitter och ska ta tag i snacket, blir det väldigt lätt att man kommer i den anklagande fasen. Det är väldigt enkelt att man talar om hur saker ÄR istället för hur man UPPLEVER saker. Det gör att den andre ofta intag en lika aggressiv form och anklagar tillbaka hur den andre ÄR. Försök att få bort det, det leder ingenstans. Tala om för din man/fru hur du upplever saker. Då får den andre en chans att ändra sitt beteende eftersom man ofta inte vill att sin älskade ska må dåligt.
Alla människor är olika och det är viktigt att man får fram hur man själv upplever och mår i olika situationer. Saker som gör mig ledsen, kanske inte ens finns på världskartan för Raffa. Vi insåg efter helgen prat att vi måste börja prata till varandra på ett annat sätt. Vi måste även bli bättre på att ta oss tid för varandra. Hitta tillbaka till de människor vi var för 9 år sedan som var så förälskade. Vi har kommit långt i helgen och det har varit supertrevligt. Vi har fått prata ut om massor av saker, och jag känner att jag villig att ändra på en hel del här hemma för att få allt väldigt bra igen.
Det är sant att det tär mycket på en som person som småbarnsförälder och att man inte får sova hela nätter i genom sätter sina spår. Dock måste man inse att detta är en kort period som man inte får lov att glömma att njuta av. Man kanske måste acceptera att sätta sitt eget liv på paus en stund. Det får vara barnens tid nu och mitt kommer tillbaka förr eller senare. Under tiden får man göra det bästa av allt och se till att njuta av det man har. För fakta är ju ändå att jag har ett underbart liv!
Detta inlägget är precis vad vi går igenom just nu.
Vi har tappat kommunikationen med varandra och för varje dag känner jag hur vi glider mer isär.
Vet bara inte var jag ska börja eller hur jag ska få orken.
Men faktum är att just nu är vi våra söners föräldrar men inget annat känns det som.
Inlägget gav mig lite ljus, blir så mycket lättare när man vet att det finns andra i samma situation.
jättebra skrivet!
WORD, my dear!
Mycket bra skrivet!!!
Hej kära ”Wojtan”!
Tack för Din hälsning, tro inte att Du är glömd på något sätt…
Men min senaste tid har varit mer eller mindre galen på alla möjliga och omöjliga sätt, och orken har inte riktigt räckt till..
Och när jag nu äntligen förra veckan kände att NU jäklar är jag på gång igen – då hände något här hemma som omkullkastade det mesta och fick mig att förlora hemkänsla och trygghet fullständigt…
Hursomhelst – angående Ditt inlägg, så är det ju bara helt sant!
I mitt fall var det verkligen så att barnen tog ALL tid (i kombination med min sjukdomsbild..) och trots att jag och barnens pappa verkligen kämpade och försökte gång efter annan, så fanns det slutligen ingen annan utväg än att gå skilda vägar. Och förvisso är jag fortfarande helt säker på att det i vårt fall var det bästa att göra och att vi alla mår bättre nu än ”då” – men det är ju naturligtvis inte det man tänker sig den dagen man skaffar barn tillsammans..
Men jag tror absolut att Du och Raffa har a l l a möjligheter att fixa detta – jag tror på er!
Många kramar,
Anna
Oj vart ska jag börja… Vilket bra inlägg. Jag känner igen mig SÅ väl. Just nu kommunicerar inte vill alls. Den här tiden på året är den tuffaste tiden för oss då Krabi är en säsongsdestination. Det är mycket förberedelser inför säsongen och det är samma problem varje år. När det är tufft på företagen så påverkar det vårat förhållande så otroligt mycket. Min man jobbar sena kvällar och den här tiden på året så ser jag honom nästan inte alls här hemma. Just nu känns det som att vi bara är föräldrar och kompanioner. VI är borta och det är som du skriver så lätt att bli osams när man väl försöker prata om det. Jag ska läsa ditt inlägg en gång till och göra ett nytt försök. För jag vet att vi kommer att hitta tillbaks igen MEN fråga är bara när.
När det gäller artikeln så skrattade jag lite grann för det stämmer till viss del. Min man brukar läsa min blogg före han åker från kontoret och kan på så sätt se vilket humör jag är på. Det som är lite tråkigt är att jag inte får tillfället att sitta och berätta för honom om dagens händelser för han redan har läst om dem.
Hoppas du får en skön söndagkväll,
Sara
hej vännen…
mycket bra skrivet…
känner igen mig i mycket.. jag har minskat ner min datatid massor jag med..
kramkram
Hej Gumman!
Tack söta för ditt sms, det gjorde mig glad.
Det där med dator och tv känner jag igen.
Jag har i och för sig trott att Henric varit nöjd emd sin tid framför tv:n med sina spel eller annat men fick nu i helgen veta att så var inte fallet och han saknade sin fru, den frun som inte sitter mer vid datorn är är med honom.
Så här har det med pratats och umgåtts och jag har lovat att inte lägga så mycket tid vid datorn på kvällarna mer. Han tyckte det var perfekt nu när jag blev sjuk eftersom jag inte hade ork till att sitta här utan hellre låg i soffan och kollade film med honom.
Ni är på helt rätt väg och bara genom dessa förändringar som egentligen inte är så stora kommer det nog bli mycket bättre.
Massor med kramar till dig!
Vad bra skrivet.
Känner igen mig i mycket, men speciellt det med att han sitter vid tv:n och jag vid datorn och liksom skyller på vandra ang varför man spenderar så mycket tid där.
Vi måste också bättra oss där och börja prata mer med varandra.
Kram
Syrran hade med sig senaste nummer av Amelia & igår läste jag just artikeln du refererar till. Jag som du kände igen delar & blev pinsamt berörd…….
Dock har min make & jag en väldans massa till till varandra eftersom vi inte är på jobb om dagen, så vi har god tid att samtala. Men jag har ändå tagit lite grepp om bloggandet, för det är just det som tar tid!! Att surfa bloggar & se till att alla känner sig ”Sett”. Förra helgen tog jag blogg ledigt & i veckan då jag haft besök har jag prioriterat mys med familjen.
Miljarders av Kramar darling