Bildlöst…

Det får bli lite bildlöst här på bloggen, tills jag kan få hjälp med det som krånglar. Det har med min ftp att göra och jag har klickat och tryckt överallt, men detta var visst en för svårt nöt att lösa för mig. Jag slänger en till Kattis och hoppas på hjälp så snart hon orkar.

Dagen idag startade på Bvc för Emilia. Leonie hade vi lämnat på dagis så vi åkte iväg själva jag och Emilia. Min stora tjej är hela 116 cm lång och väger 20 kg. Hon kan måla som hon bör i sin ålder och hon kan prata för sig. En godkänd stämpel i rumpan med andra ord. Nu är vi färdiga på Bvc med henne och nästa möte är istället med skolsköterskan.

Vad vi inte hade fått info om innan dagens kontroll var att det skulle tas en spruta mot stelkramp. Aj aj aj, mamman som är spruträdd fick ångest direkt när det kom på tapeten! Emilia hade också blivit tillräckligt stor för att förstå vad det innebär att ta spruta, så hon började gråta hysteriskt och vägrade. Jag, som själv hatar sprutor, brukar skicka Raffa på kontroller där det ska tas spruta, och anledningen är att jag inte vill visa tjejerna hur rädd och löjlig jag är.

Efter att ha tjatat en stund på Emilia utan resultat, valde jag till slut att lägga fram sanningen istället. Jag kan inte med att sitta och trösta mitt barn och säga att det inte är någon fara, när jag själv är likadan. Jag sa rakt ut till Emilia att jag förstår att du inte vill för det är läskigt med sprutor. Jag erkände att jag också brukar gråta, men att jag direkt efter aldrig tycker att det gör ont. Det går fort och sedan är det över.  Vi tog beslut om att göra detta ihop, så hon satte sig i mitt knä, och så visade vi fram armen bägge två och  gömde  oss tillsammans i min andra arm. Det gick jättebra och Emilia var så glad efteråt och så stolt när hon sa att jag hade rätt, det gör inte så ont med spruta, men det är helt klart läskigt.

Sköterskan sa att hon förmodligen skulle bli lite hängig och dåsig efter ca 4 timmar, så när jag väl kom till jobbet, jobbade jag i rasande fart, för jag ville vara beredd på att åka och hämta hem henna. Det var massor att boka och dessutom löner att göra. När klockan blev 15.30 och ingen fortfarande hade ringt från dagis, var det som om någon slog ett basebollträ i huvudet på mig. Jag var tröttare än tröttast och ville bara hem.

Nu har vi ätit en god middag och till det ett glas rött vin. Tjejerna sover och jag undrar om inte jag snart ska göra detsamma. Det har varit en intensiv vecka och det ska bli underbart att vakna till fredag i morgon.

♥