Kram kram
- Bloggat med min iPhone
Dagsrapport
Med 5 minuters marginal blev jag klar med de uppgifter jag hade fått för dagen. Det blev riktigt stressigt för mitt i min arbetsdag började min dator krångla och och internet försvann. Lyckades ordna så det kom en man ganska omgående för att hjälpa mig, men medan han satt och pillade med allt strul, rann svetten på mig och jag stirrade på klockan som bara gick och gick.
På vägen hem stannade jag i Djuraffären för att köpa mat till alla djur här hemma och passade på att fråga om de ville ta emot våra kaniner. Det kunde de inte och de sa dessutom att det kan vara lite svårt att bli av med kaniner vid den här årstiden. Sen skrämde hon upp mig ytterligare genom att säga att de två killarna snart kan komma att bråka med varandra och att de dessutom snart kan börja para sig med sin mamma! Ännu mer kaniner klarar jag inte av. När jag kör hem med hjärnan på högvarv för att fundera på hur jag ska lösa detta med kaninerna, ringer min telefon och det är en man som ringer på den annonsen som jag satte in på blocket igår gällande kaninerna. Nu får ni ta mig som jag är om jag berättar sanningen om vad som sedan hände, ok?
Manen pratar med utländsk brytning och helt plötsligt kommer jag på mig själv att tänka att Turkar/Irakier ( eller vad han nu var) kanske äter kaniner? Jag vet, jag låter möjligen galen, men jag blev livrädd. Han sa så rakt ut att han bara kunde komma och hämta dem, som om det var no big deal. Jag förklarade att det var två hannar och att de helst inte sak bo ihop, men det sa han gjorde ingenting. Han skulle lösa det. Jag sa att det var ok att han kom ikväll, men så fort jag la på luren började jag att gråta och fick nästan panik. Ringde Rafael och frågade vad han tyckte att jag skulle göra. Jag känner sån stress nu med att vi måste få sålt dem, samtidigt kan jag inte med att sälja dem hur som helst och leva med att det kanske inte blir bra. Det slutade med att jag ringde upp mannen och sa att jag hade ångrat mig och att de inte längre var till salu. Jag är INTE rasist, och jag skäms över mina tankar men det bara kom. Det kändes inte alls bra och jag valde att lite på min magkänsla. Nu hoppas jag ändå att vi snart kan hitta en lösning på detta för det stressar mig enormt. I kväll försökte vi även att flytta ihop Zoe och Zack igen, men det gick inte. Zack var på henne hela tiden och Zoe förde ett himla väsen för att bli av med honom. Emilia kunde inte somna och var livrädd för att Zack skulle skada Zoe, så hon fick flytta tillbaka till sina söner. Det slutar väl med att jag har en hel kaninfarm här hemma 
Jag sitter och försöker hänga med i den nya serien Revenge, men jag fattar inte helt hur allt hänger ihop. Kanske bättre att jag går och lägger mig så att det blir fredag snabbare.
Kram kram
Finaste lilla ungen. Hon har flera smeknamn här hemma. Jag kallar henne för det mesta Liten Darling eller Pellioni, medan Emilia oftast säger lilla ungen. Hennes nare över läppen är inte alls fin just nu och vi har slarvat med att smörja henne. Nu när det är kallt måste vi se till att få på ”Lisakrämen” flera gånger om dagen.
Halloj på Er!
Jag kom i säng allt för sent igår och det var inte helt lätt att kliva upp i morse när klockan ringde. Det har blivit noll träningspass denna vecka och det märks av, för när jag har tränat så somnar jag som en stock på kvällarna och kommer i mycket bättre fas i livet. Tyvärr funkar det inte alltid att få in träningen och denna vecka var det extra svårt. Till helgen hoppas jag få in några pass alla fall.
Min TO DO lista idag är längre än längst så om någon kan stoppa klockan i ett par timmar vore det guld. Jag får önska er alla en strålande fin dag och nu sätter jag full fräs på mig själv.
Kram kram
Konversation mellan mig och maken i kväll!
Tjingeling!
Rafael är iväg på kurs och sover borta i natt. Lite tomt är det allt, men som ni ser så kan man ju även hålla kontakten via sms Tjejerna passar på att sova i Rafaels säng, som de alltid gör när han är borta. Emilia nattade sin lillasyster idag och läste en saga för henne. Perfekt, för då hann jag fixa till lite mat till mig. Jag slarvar som sjutton med både mat och socker just nu. Känns inte alls så bra faktiskt, men samtidigt är det ju bättre än att jag röker. Det går riktigt bra att sluta röka och nu tänker jag inte på det varenda sekund av dygnet. Däremot ”saknas” något och denna saknaden ersätter jag med allt möjligt skräp. Det får gå en stund, men sen måste jag skärpa mig.
Jag har just löst hjälp med tjejerna i morgon, för vi vet inte riktigt när Rafael kommer hem och jag har åter igen grymt mycket att göra på jobbet. Evigt tacksam för att vi har hjälpsamma grannar. Nu längtar jag mer än någonsin efter vår semester. Det ska bli så oerhört skönt att få släppa allt en stund och få tid att njuta av livet, sol, stränder och familjen. Jag har jobbat så mycket mer denna höst än vad jag är van vid sedan tidigare och det känns som om jag tappar massa tid med barnen. Att jobba mycket har jag inget emot, men det är synd att det blir på deras bekostnad. Som tur är har de den finaste pappan som tar hand om dem på bästa sätt, så det går nog ingen nöd på dem. Jag ser också på Rafael att han njuter så av att FÅ mer tid med tjejerna och att det inte är han som jobbar sent var eviga dag.
Stor kram till er
Idag är det åter full rulle i min arbetsdag, så jag kikar bara in som hastigast och önskar er alla en finfin dag.
Nu kör vi!
- Bloggat med min iPhone
Ps. Om de ska göra en ny Ronja Rövardotter film kan nog jag ta en roll som Rumpnisse. Ser ut som en sån på sista bilden!
Vårt berg var så vackert i helgen när solen låg på. Fint att se på, men jag vill fortfarande spränga det!
Det blev en lång dag…
… men nu är jag äntligen hemma och har sjunkit ner i soffan med en sen Latte. Man och barn låg redan i sängen när jag kom hem och jag hann precis pussa på dem innan de somnade alla tre. Jag ska också snart krypa ner men innan dess blir det en skön dusch. I morgon väntar en dag på Energiråd och det ger mig lite mer sovmorgon och en ganska kort arbetsdag eftersom jag har ridning och gymnastik med tjejerna på eftermiddagen.
Lite trist blogging nu, men jag orkar inte skriva mer. Sov gott alla!
Jag ska köpa med mig kaffe och något gott att tugga på under eftermiddagen för att hålla mig alert. Min tanke om noll socker går just nu på lite sparlåga, men jag behöver något istället för ciggen, och hellre lite sockerhull runt magen än cancerlungor:)
Kram så länge!
- Bloggat med min iPhone
Rafael har äntligen lyckats laga tjejernas 4-hjuling och i helgen var Emilia ute och körde för fullt. Det var så grymt kul att se hur bra hon kör den och Rafael var så stolt när han såg hennes sladdvändningar. Den är byggd för barn och går inte särskilt fort som tur är.
God kväll på Er!
Idag är faktiskt första dagen då jag inte gått hela dagen och funderat på att jag inte får röka. Jag glömde bort det helt i flera timmar och blev påmind först när jag scrollade igenom min Twitter. För att få lite hjälp på traven bad jag nämligen mitt flöde om att fråga mig dagligen hur det går, och jag lovade att svara dagligen att det går bra och att jag inte röker. Jag har ett helt gäng som peppar enormt och det går inte en dag utan att det kolla mig.
Idag fick jag hoppa över min träning för en hemsk huvudvärk kom i vägen. Det blev inte direkt mycket bättre efter mitt besök hos Osteopaten. Där blir det ju långsiktigt bättre, men just efter ett besök där är jag alltid lite mör. Jag får heller inte träna vad som helst efter honom, men idag var det tänkt att jag skulle kört yoga och det går bra.Jag ska istället ladda för lite rockring och planka innan jag somnar gott.
Idag riktigt kände jag efter hur skönt livet har blivit nu när barnen är så stora. Man kommer hem efter jobbet och kan lugnt sätta sig framför brasan och läsa en tidning och vänta på maten som står i ugnen. För bara några år sedan var detta att sitta still i en stol något som man trodde aldrig skulle komma tillbaka. Man bar runt, passade, matade, bytte blöjor och tog hand om dygnets alla timmar. Helt plötsligt är allt över och man inser att det verkligen stämmer att tiden går så fort. 95% av mig själv känner mig så nyfiken på livet som kommer framöver och är så glad för att äntligen få tillbaka lite av mitt eget liv. De andra 5% känner att jag måste föda en ny unge omgående ( vilket inte kommer att ske)!
Kram på er alla
Suddig och ful iPhonebild, men ack så viktig! På väg in för Power igår på gymmet. Ser ni något där som inte brukar vara där? Ser ni den lilla hjälpen som stöttat mig under veckan? Den som har gjort att jag uppnått ytterligare ett mål och som balanserat mitt svängade humör något så när.
1 vecka idag….
…..sedan jag rökte min sista cigarett. ÄNTLIGEN är jag åter rökfri, och denna ska jag banne mig lyckas fortsätta att vara det. Mitt problem är att jag är grymt duktigt på att sluta, men minst lika bra på att börja igen. Ni som har hängt med här en stund vet att det inte är första gången jag slutar, men tvi tvi, nu ska det vara sista gången.
När jag var hos doktorn för en tid sedan för min onda hals och öron, bad jag även om hjälp med att sluta röka. Jag behövde den där sista putten för att komma igång. Min plan var att äta några tabletter som kommit och som ska hjälpa till, men det ville inte doktorn skriva ut av någon anledning. Istället tog han fram ett skrivblock och satte sig och skrev ett avtal mellan honom och mig. Jag lovade där att sluta röka den 16/2 och detta signerades av oss bägge. Doktorn hängde sedan upp avtalet på sin vägg och lovade att stämma mig för lagbrott om jag inte höll mig till avtalet. Han ringde mig i fredags och kontrollerade hur jag skötte mig, och han kommer att ringa även framöver för att se att jag sköter mig. Precis vad jag behövde.
Nu kanske ni förstår att mitt humör har sviktat något under veckan? Vissa menar att Nikotinplåster är bullshit, men jag hävdar att de alla fall hjälper mig. I torsdags, när jag skrev på bloggen att livet var jävligt tungt, hade jag glömt mitt plåster på morgonen. Jag var sånt vrak att jag funderade på att hoppa från Älvsborgsbron. En idiot till rökare tror nämligen att hela livet är slut om man inte får röka! Så länge plåstren sitter på håller jag mitt humör i balans.
Så, i början av förra veckan skrev jag här att jag visste att jag skulle vara så lycklig när veckan var slut och så blev det. Jag uppnådde alla mina mål enligt följande:
- Två företag helt färdiga och klara för revision.
- Fyra pass på gymmet under veckan.
- Noll cigaretter.
- Två minuter på plankan.
Känns så gott och nu kör vi vidare med nya mål!
Ha en fin dag!
Mina nya älsklingar
Så taggad för nya mål
Jag vet inte hur länge jag har fantiserat om att få bli ”en sån som är ute och springer”. Jag blir grymt avis på de som löper ett antal rundor i veckan, och som känner att de mår dåligt om de inte får ge sig ut på sin runda. Min bästa vän Millan är sån. Hon kommer till och med lite senare till festligheter för att hon vill ut och springa först. SÅN vill jag bli. Vägen dit är lång för jag har ALDRIG sprungit. I skolan när vi skulle springa hittade jag på än den ena undanflykten efter den andre, och när jag gick i högstadiet joggade jag lätt till skogen och satt sedan på en sten och rökte istället. Just då var man ju en av ”de tuffa brudarna”, men det känns allt annat än tufft idag och det är ju nästan så att jag blir röd och skäms bara av att skriva det här.
För att komma igång ordentligt gick jag igår och köpte mig ett par rejäla skor. Min tanke var egentligen att gå in på Stadium, men Rafael övertygade mig om att hellre åka till en ”riktigt” butik där man får ordentlig hjälp. Det tipset är jag så glad för, för herregud vilken ordentlig koll de gjorde på mig innan de plockade fram skon ovan. Jag fick kolla på hur tyngden ligger på mina fötter och fick då bekräftat att mina fothålor är väldigt höga. Jag tycker alltid att mina skor har suttit lite fladdrigt runt fötterna och att jag snabbt får ont. Sen fick jag även springa på ett löpband och ser hur mina fötter vinklas vid rörelser. Grymt kul att se hur foten la sig inåt i en testsko, för att så stabiliseras helt när jag tog på skon ovan.
För första gången någonsin har jag köpt mig en sko som passar min fot perfekt och som jag dessutom struntat fullkomligt i hur den såg ut. Han hade ett annat alternativ först, och den skon var så mycket snyggare, men både han och jag enades om att denna sko skulle funka bättre för mig. Han lärde mig även hur man knyter en sko korrekt och nyttjar de sista hålen längst upp för att få extra stabilitet runt hälen.
I morse invigdes skorna då jag och Rafael gav oss ut på en PW, där vi valde att jogga i intervaller. Det kommer som sagt att ta en stund innan jag är en riktig löpare, men denna gång tänker jag inte ge upp. Jag har istället satt upp ett mål. PÅ nyårsafton finns ett lopp som heter Sylvesterloppet och det sprang en av mina grannar detta år. Nästa år SKA jag vara med. Loppet är 10 km och jag har ju nästan 1 år på mig att träna så det ska nog gå. Taggad är jag allafall!
Nu ska jag fixa lite lunch till oss innan vi alla ska iväg på dagens träning. Rafael ska på tennis och jag ska till gymmet ihop med barnen.
Ha en fin eftermiddag!
