Precis som många andra är jag tagen av olyckan med barnet som glömdes i bilen hela dagen och dog på grund av värmen. Jag är nog så tagen av det för jag kan mycket väl tänka mig att i den vardag vi lever i nu med att alltid vara tillgängliga och att göra många saker samtidigt så kommer vi att glömma. Jag är nog också så tagen av det för det kunde lika gärna vara jag. Hur många gånger har jag inte kört någonstans och när jag väl kommer fram kommer jag inte ens ihåg att jag kört dit. Jag vet några gånger när jag ibland glömt vart jag ska att jag kläckt ur mig att det är tur att jag i alla fall kommer ihåg barnen. Men tänk, hemska tanke om det kommer en dag och jag glömmer dem.

”When our prefrontal cortex and hippocampus are planning our day on the way to work, the ignorant but efficient basal ganglia is operating the car; that’s why you’ll sometimes find yourself having driven from point A to point B without a clear recollection of the route you took, the turns you made or the scenery you saw.”

Det är rätt populärt nuförtiden att kunna ha många bollar i luften, att vara organiserad och strukturerad men vad gör det med oss. Vi kan bara göra en sak i taget punkt. Vi behöver ta hand om oss själva inte bara fysiskt men även mentalt.

Tittut

En familj har förlorat sitt barn och jag hoppas innerligt att fler inte ska behöva hamna i samma mardröm men statistiken visar på något annat. Det här är en lång men väl värd att läsa artikel om detta med att glömma sitt barn i bilen. I USA händer det 15-25 gånger på ett år.

Ta hand om er!

Det var lätta ben som hoppade upp ur sängen imorse vid kvart i fem. Efter en veckas frånvaro från jobbet längtade jag tillbaka och då det är mycket som händer och planeras framöver känns det viktigt att vara delaktig.

Jag är verkligen oerhört glad över att få jobba med något jag gillar och trivs med och där jag känner att jag fortfarande utvecklas. Kanske just att psykologin jag läser nu också ger mig mer att reflektera över i arbetet eftersom jag arbetar med och för människor.

Jag har även börjat komma igång med träningen igen, kör dock ingen cardio för närvarande eftersom jag fortfarande är så hostig och minsta ansträngning gör att jag börjar hosta. Hoppas verkligen att hostan snart släpper.

Hur mår alla ni andra då? Märks att det är vabruari för det är verkligen många sjuka och snörvliga nu och magsjukan härjar på dagis.

I helgen var jag och Lykke-Lie och hälsade på en vän som fick barn i höstas. Lykke-Lie verkligen älskar små bebisar och kände sig riktigt stolt när hon fick hålla i den lilla gobiten. Snacka om att någon skulle vilja ha en lillebror eller lillasyster men både jag och mannen känner att vi är så klara med barnafödande. Känns skönt att inte känna något sug efter fler barn.

Lykke-Lie med bebis

Hoppas att ni får en härlig vecka!
Kramar

Annah

Jan 212013

Precis när Lykke-Lie lärt sig säga själv och inte kälv hör vi att hon säger vips och inte visp.

Lykke-Lie

Vi har en hemmadag idag då tösen hade feber igår och nyst ut högar med snor idag. Men då hon är en pigg liten mört blir det nog tillbaka till dagis imorgon.

Själv är jag från idag studerande vid Lunds Universitet där jag läser psykologi. Är det något jag saknat i min beteendevetenskapliga examen är det psykologi så det känns extra roligt att läsa det. Har verkligen saknat att studera och även om det kommer bli en fullproppad vår ser jag fram mot att lära mig nya saker.

Ikväll har jag kramat om sonen lite extra och försökt trösta honom i hans funderingar kring livet.

- Mamma, jag hoppas att jag dör när jag sover. När kommer jag dö?

Älskade lilla vän. Frågorna är så stora och det finns inget bra svar att ge. Det enda vi vet är att vi finns här och nu och att vi kan ta tillvara på den tiden. När de vi älskar dör, lever de vidare inom oss, i vårt minne. När min morfar dog var jag jätteledsen och det kändes som att sorgen aldrig skulle ta slut. Men med tiden blev den lättare att bära och ibland plockar jag fram mina minnen med morfar och kan med glädje se tillbaka på de dagar vi haft tillsammans. Våra minnen av personer som dött är ungefär som en avslutad resa (exempelvis som i höstas när vi var i Turkiet). Själva resan är över, men minnet av resan har vi kvar. Ibland tittar vi på bilder från den och minns de härliga dagarna och det är något som gör oss glad. Att minnas de vi älskar ska göra oss glada, även om de inte längre finns så att vi kan se dem. Men inom dig kommer de alltid att finnas.

Vi kan inte veta när vi ska dö för då kanske vi inte värnar om de dagar vi har på samma sätt. Livet är en gåva som vi ska vara rädd om. Vi föds och vi dör och däremellan finns många dagar där vi får vara tillsammans.

Älskade son, jag kommer alltid att finnas vid din sida.

Dec 062012

Idag fick det bli en hemmadag med barnen då Milton fått utslag över hela kroppen, troligtvis nässelutslag. Vet dock inte riktigt vad som kan ha utlöst reaktionen men det är ju jobbigt när det kliar över hela kroppen. Lykke-Lie har blivit sämre i förkylningsastman så för att inte belasta dagis alltför mycket då hon blir sämre utomhus får hon också vara hemma.

Fler som har erfarenhet av nässelfeber eller utslag? Vet inte riktigt vad som är rätt benämning eller om det ens är samma sak.

Nov 302012

Igår när vi gick och la oss för natten var det lite vitt puder på marken som knappt täckte och imorse när vi vaknade syntes knappt vår lilla häck på cirka 20-30 cm. Nu är den nästintill helt översnöad så det är nästan i underkant att säga att snön fullkomligen vräker ner. Barnen älskar det och jag körde på morgonen ett skottpass där jag skottade hos oss, mina föräldrar och en granne som ramlat om troligtvis brytit armen. Bra vardagsmotion!

Det känns verkligen extra bra att vara ledig idag. Sonen var dessutom sjuk med feber och kräkningar igårkväll men mår mycket bättre idag.

Får se om vi kan ta oss till pulkabacken. Har en känsla av att det kan vara lite smått svåråkt idag.

Ibland finns det dagar som man bara önskar radera och sudda bort från historien. När inget blir som man vill och det känns som om barnen bara gnäller och klagar.

Idag är ingen sådan dag. Idag är en riktigt bra dag. Ibland stannar jag upp mitt i allt och är så tacksam över mina barn. Att de är så kloka trots att de ännu är så små. Det är så spännande att se deras utveckling och hur mycket de lär sig från dag till dag.

Imorse vaknade jag med båda barnen vid min sida. Sonen som kröp tätt intill, pussade mig på kinden och sa ”jag älskar dig mamma”. Det är sådana ögonblick jag bara vill frysa, spara på och bära med mig hela livet. Det är kärlek i sin renaste form.

Idag har vi haft en bra dag och jag tänker spara känslan från den länge.

 

Jag tror jag hittat en ny favoritklänning. Inte till mig själv dock utan till Lykke-Lie. Klänningen är mjuk, skön och mysig med fina detaljer.

Ibland känner jag mig sådär lite extra nöjd över att vi inte ska ha fler barn. Särskilt när jag går tillbaka i bloggen och läser om stora bajskalas.

Skulle bada sonen nu på kvällningen. Han har precis satt sig i badet när han snabbt reser på sig igen. Jag hinner just bara uppfatta en bajsmin och när jag ska till att lyfta över honom till toaletten flyter det runt en massa annat än bara vatten i baljan. Jag lyfter ur Milton ur baljan, ännu en liten klutt hamnar på golvet och jag inser att han är färdig. Torkar av honom och sätter honom på en handduk medan jag försöker klura ut hur jag ska tömma bajsvattnet ur badbaljan. Ställer en pall bredvid toaletten och lyfter med mycket möda den tunga baljan fylld med vatten till pallen för att därefter tippa i vattnet i toletten.
Ni kanske redan nu kan gissa hur det gick. Mestadelen av bajsvattnet flödar gladeligen ut över badrumsgolvet, allt medan Milton sitter bredvid och deklarerar sitt missnöje. Jag vet inte vart jag ska börja med skit överallt men konstaterar att det bästa är att duscha av Milton, göra iordning honom och därefter ta itu med skitgörat. Sagt och gjort. Nu är det skinande rent igen men jag kommer nog skura några gånger till innan jag är riktigt nöjd.

Det är ju tur ungen var söt. Ja, det är han såklart fortfarande.

 

Lykke-Lie håller på och leker och jag frågar henne - Hur går det lilla gumman? varpå hon svarar. - Jag är ingen liten gumma!

Treåringen är verkligen speciell. Det är hela tiden så tvära kast mellan glädje och katastrof.

Jag kan inte låta bli att längta lite tills hon blir fyra-fem år. Men det får man kanske inte säga alltför högt. Småbarnstiden är verkligen påfrestande på så många sätt och det är lätt att tappa sig själv lite i allt. Allting fokuserar kring barnen, eller i alla fall det mesta och att då komma ihåg att man är en vuxen med lite andra behov än barnen är viktigt för att orka.

Jag är ingen småbarnsmamma (fast jag är det) och det är en av anledningarna till att jag inte vill ha fler barn också. Jag har jättesvårt att sitta ner och leka med barnen. Vi kan göra andra saker, som att gå på picnic, spela ett spel eller varför inte städa tillsammans. Jag kan sakna att jag aldrig kommer vara gravid eller föda barn igen men småbarnsåren tycker jag det ska bli så skönt att lämna i och med att Lykke-Lie växer och blir större.

Det är skönt nu när Milton klarar sig själv på ett helt annat sätt. Det är så underbart att höra honom berätta om att han trivs så bra i sin skola och att läsa om allt roligt de gör där och att kunna föra en dialog kring detta.

Ibland kan jag få känslan att den allmänna uppfattningen är att man ska tycka allt är så toppen och roligt jämt med alla åldrar men nej, jag tycker inte det. Det allra viktigaste för mig är att jag älskar mina barn och min familj över allt annat och jag vill att de ska utvecklas till trygga individer och det hoppas jag att jag lyckas med trots att jag kanske inte leker med dem alltid.

Ska ni köpa en barnbok, ska ni köpa denna. Vilken underbar bok!

Boken innehåller sju små berättelser om livet, berättade på ett underbart sätt om livet. Detta är en bok som jag tycker skulle passa utmärkt att läsa på sagostunden i skolan eller på kvällen innan det är dags att sova.

Alla barn borde få ta del av budskapet att ”du kan lära dig precis vad du vill” och hur många behöver inte höra ”ibland händer det dåliga och jobbiga saker. Men till och med då kan man försöka hitta något bra med det som hänt. Det finns alltid mycket att vara glad för”.

Detta är en av de bästa barnböckerna jag läst, just för att den tar upp så viktiga ämnen på ett fint och förståeligt sätt. Rekommenderas varmt, om inte till dig själv så kanske som present.

I förra veckan hade sonens skola Prolympiamaran. Barnen ska då springa, så mycket de vill. Fick veckobrev från Miltons lärare samma dag där de berättar om veckan och bland annat skrev att Miltons klass sprungit totalt 15 mil och att varje varv i banan var 1 km.

Sonen kom sen glatt hem och berättade att han sprungit tio varv. Tänkte att det inte kunde ha varit samma varv som de skrev om, det skulle ju inneburit att han sprungit 1 mil! Idag fick jag bekräftat att han faktiskt sprungit tio varv och totalt 1 mil. Inte så konstigt att han hade svårt att gå dagen efter. Min son en löpare!

Phew….

Det är väl ungefär så man känner när 8 barn härjat runt hemma. Ett år kvar tills nästa kalas, eller ja, i sommar kör vi igång med kalas för Lykke-Lie också men då har vi större möjlighet att vara ute. Nästa år ska jag dock i inbjudan skriva att vi kan komma att vara ute vid fint väder. För som dagen idag varit hade det faktiskt varit underbart med krovgrillning och lekar ute i naturen.

Milton ville ha ett spindelmannen kalas och spindelmannen faller rätt bra ihop med halloween och spindlar och spindelväv passar att inreda med.

Tips på lekar vid 6-årskalas är i alla fall:

Snurra flaskan – Alla barnen samlas i ring med de presenter som de har med. En flaska snurras och den person flaskan hamnar på kan lämna över sin present. Jag tycker detta var ett bra sätt att samla barnen på och att alla får uppmärksamhet.

Fruktsallad – Ungefär 3 barn får vara en gemensam frukt. Alla barn ska ha varsin stol förutom ett barn som står i mitten och säger en frukt. Då ska de barn som är denna frukt byta plats med varandra och den som står i mitten försöker ta en av de lediga stolarna. Ibland kan man dock helt enkelt säga fruktsallad och då ska alla barnen byta plats med varandra. Brukar vara uppskattat.

Dansstopp – Ladda spotify med en populär spellista och låt barnen dansa, tills musiken stannar. Detta är mycket uppskattat och man behöver inte ha det som någon tävling att någon åker ut tycker jag.

Skattjakt – Vi skrev ut en karta (eller fem) över området och ritade kryss på olika ställen där nästa ledtråd skulle finnas (i detta fallet en ny karta med ett nytt kryss) Barnen fick komma ut och springa lite och till slut komma fram till skatten (=godiset).

Jag har alltid tänkt att det är väldigt skönt och smidigt när barnen somnar själv, för det innebär mer tid att kunna göra saker, städa, tvätta, sitta vid datorn eller vad som. Men nu börjar det sjunka in i mig och det blev ännu tydligare när jag läste här och här hur viktigt det är och vilken mysig stund med de man älskar mest att kunna ligga bredvid sina små och känna dem nära. Höra hur de sakta faller in i drömmarnas värld och känna deras små händer mot ens egen kind.

Jag har de senaste dagarna fällt en del tårar när jag läst om familjen som förlorade sin son i en tragisk olycka. Livet är fyllt av ögonblicksstunder och vi vet aldrig vad som väntar. Att få ligga bredvid det finaste man har här i livet är värt att ta tillvara på. Tycker ni inte?

Sep 242012

Att resa kan ju vara lite påfrestande med små barn, särskilt med barn som efter fem minuter frågar när man är framme.

Jag tänker att det gäller att vara lite förberedd så jag har inhandlat lite pyssliga presenter till barnen. Varsin bok och lite lego. Ska slå in allting i paket så att de är sysselsatta ytterligare en liten stund.

Ska man ut och flyga passar det bra med en bok om flygplan till sonen som snart blir 6 år. Dottern ska få prova på Stina Wirséns bok ”Vem är var?”.

Hur får ni tiden att gå fortare för era barn vid långa resor?

 

Vi har emellanåt haft det lite motigt med barn som inte vill äta maten och skriker och bråkar att det är äckligt. Gissar att många känner igen sig.

För fyra veckor sedan började jag skriva veckomatsedlar igen och vi går igenom dessa med framförallt Milton varje vecka så han vet vad som väntar och jag tycker faktiskt att det har skett en förändring. Nu när Milton vet vad vi ska äta är det knappt något gnäll och idag frågade han om han fick hjälpa till med maten till och med.

Planering är så viktigt och allt som kan underlätta vardagen ska självklart användas. Förhoppningsvis kommer vi även att märka på matkontot att vi inte handlar en massa mat i onödan.

Sep 102012

Vi har tack vare Buzzador fått prova nya pennor från Bic här hemma och de har varit riktigt populära. Förstå hur roligt det är att rita med en blå penna och sedan kunna rita vita fiskar på detta.

Jag kan absolut rekommendera dessa pennor, kanske som en present att ge till ett barn som fyller år. Det är väl något av de bästa presenterna till barn, som gör att de kan släppa loss sin fantasi.

Sep 092012

Sedan Milton var liten har vi en sked från IKEA som blivit väldigt populär hos båda barnen. Den har blivit så populär här hemma att båda vill ha den och varje morgon är en kamp om vem som ska ha den och vem som hade den sist. Jag önskar så att vi hade en till sked helt enkelt. Om någon känner igen denna sked och har en i någon låda som ni inte använder så köper jag den gärna. För husfridens skull.

Sep 032012

Milton växer så det knakar och behöver lite nya kläder, framförallt byxor. H&M har 50 kr rabatt på flertalet av sina jeans nu och med några ytterligare rabattkoder samt nedsatt pris på utvalda tröjor blev det inte alltför kostsamt att uppdatera garderoben lite.182 kr går följande plagg på.

Det enda som är svårt med byxor till Milton är att han är väldigt smal. Måste alltid spänna in dem rätt rejält och skärp är ett måste om de inte ska släpa vid knävecken.

Jeans och tröja tycker jag för övrigt är ett snyggt och enkelt sätt att kombinera en outfit på.

När jag läser sådant här mår jag så illa. Inget barn ska behöva uppleva sådan grymhet. Våra oskyldiga, fina, kärleksfulla barn. De ska ha all kärlek i världen. Krama om era barn lite extra och glöm inte bort hur värdefulla de är!

© 2013 Elsklingen Suffusion theme by Sayontan Sinha