Sep 092012
Det verkar inte spela någon roll hur strikt jag är på att stoppa i mig socker under tre av månadens fyra veckor. Den där sista veckan så är det menshjärnan som styr och den skriker socker. Mitt sockerintag slår i höjden och jag mumsar gladeligen i mig en kärleksmums eller två, ja, kanske ibland tre. Lägg även på en tre fyra bullar på det. Om ni trodde att detta var veckoransonen så kan jag med huvudet långt nere i sanden erkänna att detta kan hamna i magen under en dag.
Jag är inte perfekt. Jag kämpar hela tiden men efter denna veckan så tar jag nya tag för jag vet att det är så mycket lättare då. Hjärnan skriker inte efter socker på samma sätt och jag klarar av att stå mot frestelser.
Men du, du tränar som en tok, har inga problem med att hålla vikten, och äter bra i övrigt!
Då ÄR det där väl inte så farligt.
Om du hade varit överviktig och ätit så här VARJE dag. DÅ hade det kanske inte varit så bra.
Va lite snäll mot dig själv!!!
Nä, det är inte så farligt och jag njuter desto mer när jag äter det nu
Håller med Annica! Har den senaste tiden märkt att det extrema ökat på bloggar otroligt. Periodisk fasta/nollning/mm och det känns som att ingen kan ta en fika längre utan dåligt samvete eller kritik på forum ”LCHF funkar inte och är t om skadligt om man unnar sig fika eller annat socker då och då”.
Jag läser väldigt mycket böcker fn om kost och hälsa och det ligger mycket i det som skrivs, därför vill jag försöka hålla en lågkolhydratkost samtidigt som jag under 30 års tid ätit det jag vill äta och mått relativt bra på det. Dock har jag märkt att jag mår mycket bättre när jag äter lågkolhydratkost och jag tycker själv att jag äter godare mat nu också. Jag njuter mer av maten jag äter.
Jag försöker oxå äta lågkolhydratkost och mår bra av det. Men har kommit till insikt att jag mår bäst om jag kan tillåta mig äta vad jag vill utan dåligt samvete
Jag känner igen de där, den där veckan i månaden som de bara inte går att motstå sötsakerna! hihi
Jag är helt lost i sockervärlden den där veckan. Det är ingen idé att kämpa emot och jag försöker att i alla fall ersätta en del av suget med frukt, men det hjälper inte hela vägen fram. Däremot tänker jag inte ha dåligt samvete för att min kropp spelar mig ett spratt, så är det bara och en vacker dag kanske jag inte behöver ha ett sug.
Det är heeelt galet! Det är som att ju mindre socker jag äter de andra 3-4 veckorna, desto mer M Å S T E jag äta under mensveckan… Det GÅR inte att stå emot – varför?!
Hjärnan går på högvarv… det är verkligen helt crazy. Tur det ”bara” vara några dagar iaf.