Idag är det ett år sedan jag var uppe i Umeå för att göra polistesterna. Det har varit en dröm i många år för mig att göra polistesterna och särskilt att klara löpningen som jag missade när jag genomförde dem 2003.
Jag är fortfarande väldigt stolt över att mitt träningsupplägg fungerade och att jag klarade löpningen. Om du är intresserad av att läsa mer om polistesterna så har jag skrivit ett inlägg om fystesterna. Besviken blev jag först när jag fick veta att jag inte gått vidare. Jag ringde polisrekryteringen för att fråga vad jag saknat när polisen i luren blev tyst för att sedan mumla fram att jag föll på lottning.
Jag kommer aldrig att bli polis, men jag ser det inte som en förlust eller en kraschad dröm utan jag är en erfarenhet rikare och stolt över att jag som 32-åring gjorde bättre ifrån mig än som 23-åring.
Det betyder att jag hela tiden utvecklas, både mentalt och fysiskt.
I polisens väst efter avklarad löpning. Med lyckonummer på ryggen.
